Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1844, sida 1

den bildningsgrad, hvarpå hans folk stod; a det snarare befann sig i samklang med då her; skande politiska ideerde statsklokas stats-rätt liga theorier och doktriner, och hade den o sentliga meningen för sig; med ett ord, — sor man ej kan säga om de flesta nutidens rege ringssätt, — att hans hela sätt och vis att re gera och förvalta, för bans samtid visade si i ändamalsenlighetens ljus och fullkomligt ba stämpeln af ofverensstämmelse med tiden. Mei en så stor ande och rezent som Fredrik, skull säkert, om han bestigit thronen i nuvarand tid, hafva följt ett regeringsoch förvaltnings system, vida skildt från det ban på sin tid följ de. kn monarkisk maktegare i vara dagar som ville likna Fredrik, mäste, framför allt vara betänkt på att inrätta regeringen och för valtningen af sin stat, i öfverensstämmelse mer vär tid och all gå i spelsen för densamma, så som den förste, alldeles så som denne stor konung gjorde på sin tid. — O! om de makt egande blott ville inse att deras eget väl for drar att de sätta sig i spetsen för tidens rörel se, så skulie de ej, sasom nu, ohjelpligt bl eller. uppbinnas och kanske krossas af tiden oemotstandliza makt. En Konung i vära dagar som ville sätta sin ära och sin heder deruti at af efterverlden nämnas vid sidan af Fredrik der store och att blilva jemförd med honom, måste med dad och handlingar visa, att Fredriks ande bodde. lefde och vore äter uppständen med honom. Dertill fordras dock mer, än att, såsom nuvarande konungen af Freussen, vislas på SansSouci och skrifva, vid samma bord, som Fre. drik den Ende skrifvit. Dertill fordras, att vara en herrskare i sin och ej i en forfluten tids anda. Furstarnes regentvishet uppenbarar sis tydligast, då de, genom sina handlingar, ådagalägga, alt de känna och begripa sin tid. kn konung, just i var tid, skulle, om ban också al naturen, i intellektuelt hänseende vore än så gilmildt utrustad och eade än så mycket af hvad fransmännen halla esprit, röja brist på förstånd, som lätt kunde fora honom på villovägar, om ban, i sin politik, late leda sig a! forntidens ideer som skulle gifva hans sträfvande en riktninz, hvilken ej svarade mot tiden. En centralisering af hela statssorvaltningen i Sialens medelpunkt, d. v. s. i monarhien i monarkens fysiska person, med mycket regerande och hvilken spelade förmyndare för allt, med tillkjelp af ett eget från de regerade afsöndradt embetsmannastånd, och den öfversägande grundsatsen: Allt for folket, men intet genom lolhet — skulle, i våra dagar, väl vara det system, som vore det minst tidsenliga, en furste kunde antaga. Forgåsves skulle en konung i vär tid, som valde denna väg, viea hoppas alt förvä irfva sig och sin regering ett ärofullt minne. Deremot skulle en furste, som känner sig ega snille och kraft utt handla, i en tid, då bildning och upplysning äro framskridne, så framt han ledes at sann visbet, söka silt pris och sin heder deruti, all ban, medelst sitt inflvtande på ett sjelfhandla nle loll blifver själen i hvad som sker, och just ju mera han sträsvar att lyfta sitt folk, genom att, hos detsamma, väcka sjelftmedyedande och sjellverksamhet, desto mer skulle han