Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1844, sida 2

enom hela staten; men blir då också allt, ättre utfördt, när blott det mekaniska i foraltningen sältes i öfverensstämmelse, än då nedborgarnes hela sinnesstämning är medverande? — Det är en falsk tro, att en konstig tats-tjenare-mekanism skulle skänka mera säerhet åt ett inbilladt oinskränkt envälde hos urstarne, än att gifva thronerna ett orubbligt sganiskt fundament af kraftisa, med fria medorearerättigheter begåfvade nationer. Men, af ruklan att afsäga sig nägra skenbara rättigheer, hvilka dock, i sjelfva verket, endast komna nämnde stats-tjenare-mekanism till godo, ser man furstar ofta försumma att gifva deras hervaväldes byggnad en frisk grundval, och soreJraga alt bibehålla en, hvars murkna bristfällighet de kanske, då sarans dagar komma, allt för sent skola se sig öfvertygade om. Derjemte fortfar man, medan man hardnackadt sluter ögonen för tidens klara fordringar, att taga sin lillslygt till sagra ord, till salvelsesulla kristliga talesätt, som en skenhelig statskonst aldrig har lidit brist på, då den vill spela komedi med nationerna, och söker derigenom att atminstone skenbart smycka det hittills följda systemel; mera detta men vi lefva i en tid, da nationerna ej så sätt. lätt lata föra sig bakom ljuset, på Då saken undersökes litet nogare, är furstens allena-styrande i den absoluta monarkiens theori egentligen ej annat än en politisk fiktion; ty i verkligheten behöfver han till denna forms realisation en korps af agenter, som äro honom behjelpliga dervid, och till hvilka han, för att, i sjelfva verket, göra den grundsatsen gällande, att allt skall ske uppifrån nedat, måste uppdraga de förrättningar, som hafva afseende derpå. Det kan hända, att monarken sjelf blifrer agenternas redskap. bet har funnits absoluta monarkier, i hvilka stats-tjenare-skaran har upphäft sig till en aristokrati, Såsom hvars hufvud monarken ej spelat en stort bältre roll, än på sin tid den venetianska Dogen, om han ej velat blottställa sig för gift, dolk, skott eller rep). Men det värsta är, då en furste, för att undgå detta, afundsjuk på sin maktifullkomlighet, ofta tydligast söker att lägga den i dagen, derigenom, att han, som elt envist barn, merendels utan allt skäl, just försvarar motsatsen af det som hans radzuifvare ansöra eller föresla ). Så hunna t. o. m. de insigtsfullaste och mest patriotiska myndigheter ej göra ringaste nytta. En monarkisk regent af Jen art, alt han utgar från den småaktiga synpunkten, alt han öfverallt och vid hvarje tillsälle vill visa sin makt, och bäst tror sig uppenbara den, medelst aldrahögsta alslag (exemplen ligga nära!) är blott alltför fallen för att, just af detta skäl, besluta motsatsen af hvad de lagenliga myndigbeterna föreslå. I synnerhet i mindre stater visar sig derföre förmynderskapet uppifrån nedat hos en dålig furste, oftast såsom likaså tryckande som olyckligt. Man bör hafva observerat denna företeelse i närheten och lärt känna det i den konkreta verkligheten, för att göra sig ett begrepp om de bedrolliga absurditeter, det medsorer ;j. Men jemväl t. o. m. i en större stat och under en sjelsherrskande furste utrustad med de största regentegenskaper ech den största duglighet såsom t. ex. under en Fredrik II i Preussen, kan detta system, som historien lärer, ej sällan leda till de sorvändaste sorhallanden. (Fortsältes.) ) Såsom en ryss sade, då en fransman tadlade det ryssarne, som turkarne, vanligen brukade repet, för alt göra sig af med en misshaglis regent: obet är vår harta.5 ) Huru många exempel derpå lemnade ej vär senaste regering? Red. ) I detta hänseende står Sverge sannerligen e ej efter. Red. Ed Frän Red:s Korrespondent. Stael halm 17 Ma; ———————— dan Unnhhäfvanadat af för.