Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1844, sida 1

Kandpetaren och Guillottinen (1794) Af DOettinger. Tiderna voro betydligt förändrade. George Jacques Danton, i början af franska revolusionen, en äregirig, lesnadsglad, men fattig advokat, som hade 40 gånger mer creditorer än dienter, var på sin beskickning till Belgien. der han med Doumouriez delat den segerrika härens byte, blifven en rik man, med en förmogenhet af mer än fyra millioner Livres. Hemkommen till Paris, gifte han sig med er utomordentligt skön qvinna, hvars skönhet hela verlden alundades honom. Han bodde då på Cour du commerce, lefde på stor fot, höll en talrik betjening och icke fjettrad af andra bojor, än den kärleken pålade honom af rosor, njöt han lifvet, såsom en indisk nabob i sköte af den yppigaste lyx och det mest förfinade slöseri, försummade klubbarne, besökte föga eller intet conventet, lät revolutionen gå sin sing och skulle alldeles gått henne ur vägen, hade icke hans äregirighet — den lätta gnistan, som ännu allt jemt låg och glimmade under askan — ashallit honom derifrån. En vinkännare af lorsta rangen, visste han ingen högre njutning, än att, vid sidan af sin Lucilie (så het hans fru) i kretsen af glada vänner, tillbringa 2, 53 timmar vid ett välförsedt bord. Hvarje dag såg George således vid sitt bord ett halft dussin af sina politiska anhångare — alla Cordeers — hvilka af hans frus skönhet, hans rätters ålskvärdhet och hans viners angenana våsende kände sig hånförde till en beundran. Som var ingenting mindre än hycklad. Iil