Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1844, sida 1

ste den — klef upp på tredje steget — dåf fattade Tobias courage, lade till käft och orade af. Skottet satte hela slottet i alarm. Ur det öppna fenstret hördes ett klagoskrik af en qvinlig stämma. Oscar gled ned af stegen och utbredde inslinetmessigt händerna öfver den kroppsdelen, hvilken isynnerhet blifvit träffad af hageln. Baronen ryckte upp fönstret — Jägaren skrek: jufvar! mördare! Tobias skyndade fram med bössan i handen och ropade helt förfärad: För Guds skull är det ni, unge llerre? Vid detta tillrop, började Oscar af alla krafler alt springa och försvann i lusthuset. V. Oscar kastade sig framstupa på sin säng; ty på den särade delen kunde han för smärta hvarken ligga eller sitta. Han önskade sig döden. Han var förrädd, vanärad, förskjuten. Tanten med honom. Plågad af dylika tankar tillbragte han en förskräcklig natt. I slottet blef det så småningom åter tyst; — Baronen hade straxt låtit jägaren stiga till häst. för att hemta den i grannskapet boende lika ren. Huruvida Baronessan haft en lugn natt finna vi icke anteknadtAf alla var trådgårdsmästaren den som va bäst belåten med affären. Ehuru det gjord uonom ondt om den unge Herren, så var:hai dock säker om sina 40 Thaler på morgonen Också insåg han nu mycket väl, att Oscars af Asigt icke varit någon mindre, än att supa ho