Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1844, sida 1

den pålägga för alt en stund, om än alldrig så litet, få sola sig i glansen af dessa förklarade upplystes? anleten, ju bättre. Ilvilket är un det anlasligaste af dessa båda: bjuder christendomen glömska af det jordiska arbetet, eller bör det jordiska arbetet af Christendomen förädlas, helgas och bessordras till ett Gudi bebaglist verk? Vi öfverlemne svaret åt den förnultige läsaren. Det vissa är att får religiös fanatism den arma menniskan i sina klor, glommer hon snart både arbete, Gud och sig sjelf och blir oduglig för det sanna lifvet, eller slutar med sjelsmord och i bästa sall på hospitalet. Det är en gammal sats att det onda kan icke bota sig sjelft. De tider äro förbi och skola af ingen fanatism återkallas, då religiösa stridigheter afgjordes i blodiga krig eller al bilor och bål. De föras nu på andens område, der sanningen väntar sig flera segrar, ju mera det fria ordet gör sig gällande. I motsats mot upplysningens framsteg samla nu fördomarne sina krafter till strid; men de äro längesedan utlefvade och deras ansträngda nit bäri sin feberaktiga oro symptomerna af en snar död. Emellertid, så länge striden varar, är det en samvetspligt för hvarje sanningens vär. att bei ra alla helgerån på mensklighetens adlaste känslor. Se här anledringen till dessa rader! — 1. mnRnnnnnnn............ SAN STENTEN j j