Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1844, sida 1

.J3: —:——— ———— — längtade ögonblicket inne. Sakta och försigtigts: uppstod han, utsläckte Tobias lampa och trel-il! vade tyst till dörren. v I stormsteg, men tyst som räfven, ilade han till sitt lusthus. Här tände ban upp ljus, hans studerlampa kastade ett klart sken öfver blomstersängarne och de midtemot stående trädgrupperna. Lika så hastigt, som han kommit, ilade han tillbaka. — Öfver stalldörren stod en stege. Den hade så ofta tjenat honom som Jacobstege; kanske — så tänkte han — i dag för sista gingen. Lusthuset var bakom honom — den sjunkande månen kastade den breda skuggan al slottet långt ini trädgården; under tantens fönster var det natt, längre bort ljust som om dagen. Oscar släpade med ansträngning stegen ända dit — han uppreste den sakta — han uppnådde det femte steget. Ingen rörde sig vidt omkring, det herrskade en dödstystnad, hvarje ljus var utsläckt. Tantens fönster var öppet; den ljumma nattlusten spelade i gardinerne. Tobias sof, drömde — hans arboge gled ned -llaf bordet — efter armbogen, hela kroppen. Hans hufvud stötte mot sängkanten; denna händelse bragte honom till besinning och hans herres uppdrag och de utlofvade 40 Thalerna runno honom i minnet. Han fattade geväret — tumlade hufvudstupa ut ur sin stuga och smög sig öfver det lena, daggfuktade gräset utan att höras bort till bosqueen. Just då kom Oscar med stegen — uppre