Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1844, sida 1

en väsendtlig skilnad mellan sådana högmögende folkförmyndare i staten och förmyndare i det enskilda lifvet, deri, att dessa hafva en högre makt öfver sig, af hvilken de, i fall det behöfs, hunna afferdras räkenskap för deras görande och latande, men de förra icke, och att de senares sormynderskap blott inskränker sig till en viss tidrymd, inom hvilken deras myndlingar äro omyndige, då deremot de förras förmynderskap skall vara i evig tid. bå detta regeringssystem med en mot dess anda och karakter svarande styrelse, i nyaste tid, har blifvit det rådande på Europas fasta land, och man äfven på de ställen der det ej räder de jure, åtminstone sträfvar att få det infördt de facto, så förtjenar det en närmare belysning. — Det förer, medan det i hög grad smickrar de maktegandes herrsklystnad, genom alt öppna ett oändligt fält för deras verksamhet, enligt sin natur, blott till mycket regerande, hvilket, ju mer det urartar till ett oinskränkt alltför myehet regerande, desto mer blifver en graf för solkfriheten, som elt visst parli också heldst för evigt skulle vilja begrafva. bet later ej utföra sig på annat sätt, än genom elt cenlralisations-syslem i den allmänna lörvallningen, hvilket då åter, för sin realisation behöfver en talrik, hierarchiskt organiserad, af regenten beroende embetsmannastorps). Ju mera detta system utvecklas, ju mera liknar statens öfverhufvud en machinist, som från en medelpunkt sätter hela hjulverket i den stora machinen, som kallas staten, i rörelse. Detta torde nu för vissa sormstöpare synas vara den aldrafullkomligaste statsform ; men de böra besinna, att samhället ej är en blott machin, utan en lefvande organisation, som sjelsetändigt utvecklar sig, och der hvarje del frivilligt, ehuru enligt eviga lagar, bidrager till det helas Hf och bestånd, och att, om man bjuder till att inklämma denna utveckling, detta lif, i en machin, så kan det kanske lyckas till en tid, så länge organismen ännu ej bunnit sim mognad eller sin fulla styrka; men hvilken dä också så mycket våldsammare spränger alla band och begrafver machinisterna under spillrorna af sina machiner. — Men till ingen regeringsform låter detta regeringsoch förvaltnings-system, som har till syfte alt låta samhället beherrskas uppifrån nedåt, bättre inpassa sig, än till den monarkiska, ja, det är så till sägande dess lilsprincip, hvarför också redan i äldsta tider envåldsregenterne ville gälla såsom folkets fåder. Ty den monarkiska principen har i alla tider gerna begagnat den patriarhaliska såsom förkläde, för att der bakom så mycket fastare grunda enoch allväldet och, om också blott skenbart, rättfärdiga t. o. m. den oinskränktaste autokratism. Och då i det nyare Europa den oinskränkta monarär det ej, som läste man en beskrifning på vår såkallade konstitutionella statsinrättning, och som de konservativa, med all gewalt, vilja bibehålla — Så inkonstitutionell hade man väl dock knappast trott den, att den skulle kunna tjena till förebild för ett rent despotiskt statsskick? — Det kan derför också ej sörblilva så, om konstitutionen skall blifva verklighet. Red.