Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1844, sida 2

du icke rättvis! Dan hör mig, och jag är ansvarig för hans blod!ea llertigen tog gubben vid handen och pekade sör honom på det redan sulländade arbetet. 40 ve!d ropade den gamle, och lemnade sin vrede emot fursten sritt lopp. 40rättvis var din dom, och din gerning ropar till himlen om håmd. Du vanhelgar den heliga gästrätten och sätter sålunda på nationens ära en vederstygghs fläck, som icke så lätt åter kan utplånas. Löna min vanarlige son för hans tjenst — gif honom fort hans lön, ty icke länge — icke länge blir dig förunnad den lyckan att le!a Sdisom hbetagen sina sinnens bruk stod Sobieslav vid gubbens ifriga tal och vågade icke att svara ett enda ord. Slutligen, efter sörrättadt arbete, församlade sig de trogna krigarne omkring deras hertig, och studsade tillbaka när de saågo hans bestörtning och sörlägenhet. Ester ett ågonblicks förlopp, när han äter samlat sina sinnen, riktade Sobieslav sina blickar på den gamle, och sade med hög stämma, full af värdighet: 4Gamle, rättvisan thronar öfver Czechernas hertigs domarstel! Din son har ju förratt din gäst! ? Med våldsam häftighet släpade han gästen öfver sin faders vanmäklige kropp ur min stuga! svarade fadern, kastande vredgade blickar än på Sobieslav, än på sitt barn. elIan bekomme alltså sin lön för detta nidingsdad!4 utropade hertigen. ellan är förfallen åt döden. Men min nåd lemnar honom ännu en utväg öfrig, att undgå det välförtjenIta straffet. Om han, utan att hämta andan,