Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1844, sida 2

Theater. Hå Chefen för Götheborgs Handels och Sjösarts zidnings Redaktion at en ar sine Redaktörer uppIrog bestyrandet at en afdelning inom bladet, inom ars gebit bland annat äfven theaterkritiken ligger; a emoöltogs detta uppdrag med det dervid ullryck. I igen fästade vilkor, att allt hvad till denna detalj vu bladet hörer ute slutande skulle ligga under den rsons donwärjo, som og sig bestyret med den fvannäniade blade ts aldelning. Tillfölje häraf öfverlemnades också den kritik öfver Delandska theaersällskapets uppträdande i Griselda, hvilken sinnes intörd i Tidning för Skandinavien och dess N:o, 25, al den för Bandelstidningens kritiska afdelning moraliskt ansvarige Redaktore ns bedömmande — han tecknade dera sitt: Åan ej få plats i Götheborgs Handels och Sjöfarts Tidning, och går nu alt visa hvarlore så skedde, AL börja med torde man få anmärka, att det skäl, hvilket den kritiske insändaren i Tidning för Skandinavien ansor för uraktlätandet af att lämna en resume af Uramen Griselda, — ett omdöme öfver den grundtanke, som genomg går de karaktärer, som framstå i detta drama, 3 år i1: ed hänseende till Gölheborgs publik alldeles icke något skäl; ty Griselda är gifven här — — en gång, detta för Nere år sedan, och troligen miserabelt. Under sådana omständigheter kan man på intet sätt antaga, att detta Drama är så bekant, att upplysningar om dess förtjenster och fel äro öfverflödiga. Tvärtom tro vi, att om Götheborgs bildade publik tillräckligt varit bekant med värdet af Griselda — ett bland Fr. Halms bättre produkter — så skulle denna representation ej varit så litet besökt som händelsen i sjelfva verket var. In-ändaren säger: Herr Wesselius uppträdde som konung Arthur. Det är att förmoda, att Herr W. tramdeles ger denna sig tilldelta rol bättre än han gjorde sist. Herr W. saknade belt och hället den air, som är så nödvandig för den, hvilken skail föreställa en regent, som her en nyckfull, passionfull Drottning. ett fullblodigt liof och ett rike under sina vingars skugga. Vi fråga Herr insändaren: hvilka skäl han har att anföra för sin förmodan, att Herr Wesselius framdeles skall gifva den henom tilldelta rolen bättre? Var Hr W. möjligen sjuk eller illa disponerad för aftonen, och har insändaren sig sådant bekant, hvarföre angaf han ej grunden för sin mening. Att uppträda med en viss air är en förmäga som snarare är medfödd än möjlig att forvärlva. Dessutom få vi fästa insändarens uppmärksamhet vid, att en skådespelare ej ofta är i tillfälle att se huru en Kunglig aiv i original ser ut för att derefter bilda sig. och minst af alla en medlem af ett amhulatoriskt theatersällskap. Det löjliga i insändarens förmenande att en regent, som har en nyckfull och passionfull Drottning behöfver uppträda expres d derföre med kunglig air, är så kolossalt, att vi ej på länge sett ett dylikt kritiskt pecorale. Iu-ändaren önskar, att Fru Broman ville halla sis mera vid tankarna än rimsluten har Hr kritikern då ej observerat, att Griselda är försattad på såkallad blanc-vers och således saknar alla rimslut? I insändarens omdöme att Herr Hessler i sin rol som Percival vissa momanger var stel — stel ända till öfverma: i instämma vi fullkomligt, liksom deri att Hr si. dessa momanger (och de mo