Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1844, sida 1

aräns för elt under 4700-talet till ofverdrist upnstegradt spel på utländska lasterier, lamnat Siaten i inhomst från 80 til 120, h Rdr heo ärlizen, oaktarlt en alldeles icke sparsam administration, utan älven att de, i sumanhanz dermed, begärde: aali alla enskilda lotteriföretag, af hvad nanm och beskalsenhet de vara må, a fast eller lös egendom, mätte vid betvdligt vite sorbjudasv; och som utändska lotteriforetag, efter Rikets Ständers tanka, aicke borde här i Biket tillatas mera än inländskar, anhöllo De: att de äldre förbud emot försäljning af lotier för utländska s.otteriers räkuing, matte med upphölvande af kongl. brefvet den 6 Juni 4826, varda förnyade. Man må nu hafva hvad tanha man vill, om nyttan eller rältsenligheten af en sidan Statsmyndisheternas q nnsorg för den enskildes husallning, som framkallar deras sörn:yndarevärd äga omr spel, lotterier, o. s. v. och hvilken synes eller samma princip gerna kunna ulsträckas till sadhallning. köp, salu, penninglan, nöjen, och allt hvad som utsätter aden okunnizare, ringare och tjenande klassen för srestelsero, m. m., så kan det dock ej nekas, alt Pikets Ständers beslut var så konsequent som det inom lotteri-gebitet kunde vara; och detta är dock alltid i fråga om lagstiftning en förijenst. Reserinsen ater har häri gjori ett undantag, som då man närmare betraktar saken är i princip betänkligt nog, emedan det vittnar om eu systning, att lemna åt embetsmyndigheter alt afgöra om undantag från allmänna lagar: en vådlig, förkastlig princip, som man önskade att en gång för alla se af den nya regeringen aflägsnad. Sa säges nu, i 2 2 af förordningen: edel i lörestående 2 stadgade förbud, må likväl ej lämpas å borilottning af lösören för välgörande ändamål, eller af konstsaker till Svenska konstidkares understödjande och uppmantran; dock bör om en sådan lottning anmälan förut ske hos vederbörande Vär Befallningshafvande, som dertill eger, efter pröfming af cmständigheterna, meddela tillständ.o bet synes väl vara tydligt, att om verkligen ändamålet är välgörande, borde auktionen lemna fullt ut lika godt resultat, som lotteriet: och hvad angar euskilde cCkonstidkarer, kan man ej medgifva att de i nagot fall tillkomma bättre rätt till vinning genom lotteri, än den man redan afsagt Staten och alla andra enshilda. Ast dessutom göra tillatelsen beroende af oembetsmåns lillatel-e, är, såsom redan antydt slitwet, en osormlighet, möjligen ledande till egennyttiga beräkningar och sjelfva lagens hringgagonua 2