någonsin respektera hennes, äfven vålmenta, befallningar. Men fick man icke medelst dylika skenheliga förmyndare-åtgärder med sig den del af småkloka patrioter, som sjelfva af kärleken till penningen äro rädda för att få rå sig sjellve i fråga om förvaltningen af sin egendom, huru skulle man då kunna i så mycket annat försvara maktens intrång i enskilda friheten. Försattningssamlingen meddelar nu åkort Berättelse om Konung Carl xir Johans sista Slunder.9 Man finner deraf med förväning, sedan kamarilla-tidningarna ännu för 9 mänader tillbaka omtalade den aflidnes astyrka, hälsa, ungdomliga raskheto, o. s. v, att den gamle Konungen i 43 till 46 år: det vill säga, just sedan tidpunkten af 4828—50 årens för landet olyckliga riksdag och det derefter följande, ännu olyckligare 4QÅstemets, — både vinter och sommar alegat med varma kruso sängen. Detta synes antyda en sadan fysisk försvagning, redan under lang tid, att det ej är underligt om det äfven om dagarne måst gå med krus, att få regeringsärendena algjorda; och det förklarar mycket af det man sett, hört och öfverklagat i afseende på Kamarilla-styrelsen och säångkammar-rådgifsningen. Man måste siledes med alll mera skäl fråga sig, huru nationeus väl kan stå tillsamman med sådana former, som ej bjuda att Konvungar, i likhet med alla andra, då de uppnått den ålder eller kommit i den belägenbet, att de ej äga nog hälsa och krafter att vårda deras kall, skola afträda detsamma, för det allmännas väl och belatenhet. hetänker man nu efteråt, att den ifraga varande individen, redan för 46 år sedan, fyllt hela den del af sin bana som kunnat bereda bonom sjell ära, ryktbarhet och inre tillfredsställelse, såmt de begge riken Han kallats att styra, säkerhet och fördel, samt, att just dessa sista 46 ären utgjort den delen af lefnadsbanan , som för flonow sjelf och folken varit mindre tillfredsställande, så frågas: om icke detta just, genom ödets skickelse, bör blifva en ny anledning, för Regenter och Folk, att tänka på en garanti mo dessa brister i den monarkiska institutionen. x P.S. Hans kejs. Höghel, Hertigen af Leuch tenberg afreser icke förrän Tisdag eller Onsdag Han reser härifrån till Tyskland, och säges ämna äfvensom Enke-lertiginnan af Leuchtenberg, hit komma till kröningen, som liver vara tillämna i Juli månads slut, sedan Rikets Ständer här för samlat sig. 2—— ARNE NOTERAS TE FORS EKORRE HUNT NG ED LST EO TSE IT TIA TYPES RIE —