Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1844, sida 2

rällvist erkännande och uppmuntran. Om vi fästs uppmärksamheten vid, att stundom någon obekantskap röjde sig med det sätt pa hvilket olika våldsamma menskliga lidelser yttra Sig, så sker delta icke för alt tadla — Rom byggdes icke på en dag. — Vi vilja dersåro erindra, att hämnden liksom tanken på sjelfmord har litet alt betyda då den ryter i verldens öron hvad den ämnar, och när Herr Hessler derföre, då han storlar bort från den som han trodde döda modrens sida, såldamt utropar: jag vill lefva för min syster och för hämnden! så är detta alldeles falskt och orätt, ty hvad han då yttrar är mera ett yttrande till sig sjelf än till dem som uppmana honom att flyg. vid slutscenen på Bokhandlarens Contor göra vi samma anmärkning — Herr Hessler var då alldeles ensam, och hvad man i samspråk med sig sjelf har att såga, bör ovilkorligen ske med en annan, en tystare modulation i rösten än då man talar till andra personer som äfven occupera skådebanan. — Vi kanna i öfrigt ej nog lägga bäde herr Hessler och andra unga skådespelare på hjertat. att man frumför allt bör söka vinna sanning ej knallessecter i det sceniska föredraget, och att man kan rara en stor tragisk skådespelare utan särdeles ötning i stora halsbrytande gester och väldiga exclamationer, II:r UIeeslers uppträdande som bokhandlarelärling var dock särdeles lyckad ja, till ock med Å ut så lyckad som Herr Daklqvists på Kongl. I Theatern i Stockholm i samma parti. Robert Beautort syndaren, den personifierade lumpenheten och modlösheten — gafs särdeles förtjenstfullt ar II:r Wesselius. II:r Strömbergs uppträdande i Arthur Beauforts rol var rätt skickligt och H:r S. utförde sitt parti vid bättre än i D:r Wespe. Fru Hessler var sig lik, alldeles sådan vi såg henne i nyssnämmde comedi! Vid havarts replik på Gamtreyis fråga i mynta scenen: Hvar sågo vi hvarandra sist, få vi an I märka, att det är ej rätt att skrika den fram; ty jÅ shes en af Polisen skickligaste agenter vore det e oförlålligt sel. att visa ringaste tecken till sinnesrö 3relse förr än Gawtrey utropar: Det är intet sannt. drie fir Larart . och sedan detta namn blifvit utaladt få han ej tid till nägot annat. än emottaga dolkstöte , ,di:Ai —