Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1844, sida 1

2D —— — — Karorarcha, och landiudden Weai-hi-hi. Men dessa namn huru befängda de också synas oss sjag citerar blott på slump), äro ljufva mot dem,, som de infödda på Madagaskar skryta af. Maj man först betänka en hulvudstad, som kallas! Tanarariru, deretter folk, som kallas Antärarater, Betsmsarater, Antattimuser, Antankaraner, Bezaon-zuoner, ZLabinrini-Lambut-Lafiner, Zafin-Mangehari-Mongniner, Antayvangonderanuer 0. s. v.? Hvilken europeisk och bildad mun kan uttala dessa förfärliga sammansättningar af slafvelser, sjelfva förskräckta att finna sig förenade? Jag återkommer till min drottning Pomare, som återsatt sitt rike. Hvilken skada, att denna höga prinsessa skall vara öfverlemnad på nåd och onåd åt de engelska missionärerne! Ni vet väl att sedan 1796 bibel-krämarne smitta Occaniens leende ärchipelager? Man kan icke göra sig ett begrepp om tyranniet, roslystnaden, nedrigheten och grymheten hos dessa fromma apostlar, fordom simpla handtverkare i England, på den tiden, då de föredrogo hyfveln och filen framför evangelium och predikningarne. På några öar hafva de begått och låtit begå rysligheter, dem pennan nekar att nedskrifva; öfverallt hafva de förtryckt de infödda, valdfört deras vanor, förändrat deras vördade lagar, infört hyckleriet i stället för enfalden, utsväfningen i stället för den oskyldiga njutningen. De hafva fördersvat allt, befläckat allt, inkräktat allt, nedsatt allt. Delta är ju lyckligt och af god verkan för den kristna religionens heder? På Otahajti hafva de larbetat så bra, att de hafva lyckats att nära