ständige Svenske män, hvilka kunna inse hvad Fälerneslandet och deras eget väl fordrar, och läten så letta blifva, icke ett tyst ock slutet — utan ett nögt och tydligt svar. som kan förnimmas öfver hela vär fosterjord, och hvilket häfderna kunna upptaga och bevara såsom ett arf ät kommande slägten! Det skall för en framtid, och för alla dem, som förstå att rätt uppskatta Eder handling, blifva det säkraste vinnesbördet af Svenska Bondens och medborgarens anda och förständsmognad, om J, så mangrannt och offentligt som möjlig., förenen Eder. och genom fdra Ombud, eller på hvad annat sätt J lämplivast pröfven, sägen till Eädra öfrige medborgare: Sifven oss de beredda reformförslagen såsom lag; vi vilja hafva dem, som de nu äro; och skulle änna i dem något brista, så räkne vi på framtiden för dessa bristers afbjelpande ; vi skola ej underlata att yrka allt detta, till dess vår önskan, förr eller senare, blifver vunnen ! Den moraliska vigt och betydenbet, som ligger i sålunda uttalade ord. skall sannerligen icke kunna underkännas. hvarken afhögmodet. oviljan eller gäckeriet: för egen del tro vi. att vär afkigt icke af Eder skall misskännas. om ochså ett biitert klander ifrån många hall ej skulle uteblifva, för det vi vågat framställa det hopp och den förtröstan. att denna uppmaning skall för framtiden iocdt en rälgörande verkan. Hvad vi hos Eder, vänner och besordrare af det urgamla Sveriges bestånd! slutligen vilje begära. är tidens och omständigheternas rätta begagnande. Använden en mogen och sorgfällig pröfning af ämryt: tagen derefter Edert beslut såsom Svenske män och medborgare, samt uttalen det innan det plitver för sent alt deraf göra elt rätt gagn. Laten sänun en gäng erinra Eder: att obenägenheten mot reformen är stor hos många af de klasser. som hittills ringa aktat Allmozens mådor och sträfvanden; att medlen till denna oviljas bekämpande böra sökas endast inom sanningens och fosterlandskänsluns ov nårnn; att Eder tystnad möjligen kunde qvåtva det nyfödda förbättringsförslaget i dess linda. men att Fdert vifali han gifva det lif till Eder n batnad och Edra eftorkommandes Ingna arfvede!! Stockholm i Febr. 1844. — Hans Jansson, Nils Pehrsson. från Elfsborgs lån. från Åådermanlaud. E. Norberg. P, fr. Westeras län. Stockholms län. J. A. Zetterberg, rv. Zreighergk. fr. Stockholms län. fr. Skaraborgs Jan. J. Fr. Duhllöt. DPidric Wesström, fr. Elfsborgs länfr. St. Kopparlm allström,