säger, — alt vidare förfölja brittiska hären och fördrifva den helt och hället ur landet. kejsaren sjelf återvände till Frankrike. Marskalk Soult förföljde fienden ifrigt; många träffningar egde rum på denna retirad; och dervid utmärkte kapten Bertrand de lasalles sig så mycket, att han befordrades till hataillonsChef. Ehuru fäktningarne alla varit mycket mördande, hade Bertrand dock kommit derilrän utan ett enda sär. Då engelska armen uppnådde Corunna, kunde den ej mera ostörd embarkera, ty Soult var efter den i hack och häl. Fienden måste än en gång antaga utmaningen till en afgörande slagtning. Den 46 Januari 4809 levererades det förskräckliga slaget vid Corunna. Aldrig hafva två härar stått midt emot hvarandra, om hvilka man kunnat säga, att de utgjordes af äregirigare och mera sörbittrade trupper. Om estermiddagen kl. 3 uppställde sig båda delarne i slagtordning. och i alla leder herrskade en stund den aningssulla, hemska tystnad, som liknar den egna stillheten, hvilken plägar soregå hvarje fruktansvärdt naturuppträde. De äldste veteranerne andades mindre lätt och djupare, de nyvärfvade rekryterne darrade synbart; allas hjertan kände rysningarne af den så kallade kanonsebern. — Bertrand, som annars stridde med så mycken tiliförsigt och så mycket förtroende till sin lyckliga stjerna, äfven han uppfylldes med ängsliga aningar on dodenNu gaf marskalk Soult tecken till angrepp