Staten icke uppsyller sin bestämmelse all vara lika rättvis och huld emot alla. Af dessa erfarenheter och sanningar vägledde, hafva, med få undantag, Allmogens represensanter vid förra Riksdagen bemödat sig alt ål dett. allmänna, Eder och efterkommande förvärfva till-. fället alt bevaka medborgarens nalurliga anspråk, och dertöre med sina röster understödt och gillat det nu hvilande grundlagsändrings-förslaget, äfven då detsarima a de öfriga Riksstånden förkastades; samt genom en ilhiärlighet, hvilken slutligen tillvann sig både afseende och bifall, tydligen visat sig vara sinnade och förbundne att, i händelse af sortsall förtroende, än ytterligare befordra Såmit:ä förslag, och derför använda sina yttersta krafter. Nu bör del likväl inses: att detta gillande, nar älnnel till slutligt afa jrande förekommer, icke bör grundas endast på representantens persomliga om-1 donLe. eller på hans möjligen närmare kännestom ar alla de omständighe ter, som härtill föranledt, ulan ogeniligen på den egna pröfning och den I allmänna känsla, som genomg zålt hela folket vidi närmandet al en tidpunkt, som skall asgöra, huruvida våra fäders — de gamle Odalmänne ns — sjelfständighetsanda ännu serer hos dera le jingar, och Svenska allmogen fortfarande kan och i vär tillräkna si son det i det nama för reåharhet och personligt Lt värde, som den i vär irerd före, under och efter E gelbreckts, Sturarnes och! Gustat Wasas tid såtkadillgodonjuta. Ensam i hälderne och utan något motsvarande i Europas åöfviga stater, står denna sjelfständiga Allmoge på: dess egen, af fädren lagda grund; såsom kellaZantle i alla lagstifiningsoch beskattning gsåtgärder, är den lika förbunden som ansvarig intör Gud och fosterlandet, att dessa ett folks ärtharaste rättigheter icke missvårdas. att rättvisa och ärlighet göras gällande i alla stats förvaltningens r och hlt icke någol uraktlåtes, som på en fu af lågen gillad väg kon utveckla och bwir; den inre och ytire frihet, välsärd och frid, som utgöra elt ordaadt samhälles största ära och behos. Besinnen J detta rätt, och derjemte erinten Eder, att förbättringar i samhällssk sket äro vid: lättare alt åstadkonnna i en lugn än i em s mig tid, då faror mån flera sider kunna hota alt lintetgöra blotta försöket dertill, samt att denna förändring varit hos oss, alltsedan 1809 vänsad och ined sägnad Imnotsedd, så lären J häruti finna en tydlig förklaring öfver orsakerne til: denna öppna framställning, och alltså derföre icke kräfva nagon vidare ursägt. Åf egen erfarenhet kännen J, att Svenska Bondens och heta den arbetande klassens ställning är bekymmersam, så för samhället som för den enskildte, dels i följd af bristande upplysning om medborgerliga pligter och rättigheter, dels genom de orå! tlvisor och selak lighelcr, som vidiåda vårt Statsskick, särdeles i beskaltningsväg. och slutligen genom den vanmagt och fattigdom denna ställning ofta medfört. vi vilja nu derföre ingen anklaga, men vädja till alla redlige medborgares bedömande, huruvida det kunnat bero ar Bondeständet t att dessa oligenheter och olyckor afhielpa. Ehuru för den sednare tiden dessa olyckor något minskats, hvartill en stivande förståndsoåling, samt jordbrukets och dermed förenade näringars bällre och sorasälligare bedrisvande tvifvelsusan lika bidragit, återstå dock nog många missbruk, för att kraftigt uppmana alla vältänkande fosterlandsvänner till förenade bemödanden för de mest vanloftade klassernas moraliska förbättring, för mera renade begrepp om menniskorätt och menniskovärde, och för införande af en sakernas allmänna ordning, som härmed fverendståmmer )en tidpunkt har ock nu inträffat, då ett sti lastående på förbättringarnes väg vore högst skadligt, emedan det skulle tillbakahälla sjelfva Sambällets framåtst ridande utveckling och förkofran. Värt Lands ra despotismens hufvudsåäle i östern och aan deraf för var eget samhälles framtid; BrödraRiket Norriges lyckade bemödanden alt tillvinna sig cen verkligt fri Statsförfattning; sträft andet till samma mål hos våra grannar på andra sidan Su ndet; en skyidig omtanka att söka förbättra och icke täta handi das de rättigheter, sorsädren af ålder innehaft och i3 oss lemnat; allt uppmanar den sjelfständiga :venska Allmogen (till ett kraftigt steg, och till understödjande af den stora rörelse, som i vi år verldsdel nu föregår, hvilken bar för ändamål att med lugna och lagliga — på andans och menniskokreppens förädling beräknade medel tillkäinpa Nationerna borgerlig frihet, upplysning, ekonomiskt si eifbestånd, samt Jemvigt i politiska rättigheter. För att af det föregaende gora tillämpn a det ämne, som nu till Edert bedömande framställes, tro vi ess böra anvisa de källor, hvarur begreppet derom kan för det närvarande hemtas och startgas. Förra Riksdagens vidlystiga förhandlingar i denna sak kunna icke af Eder alla vara lillräckligt kända: men uti den, enligt Ständernas beslut, utgifna Samling af samma Riksdags Konslitutions-Å tiskotis hetänkanden och förslag angående National-Representationens ombildning, jemie de yttranden, som af Ållmogens ombud dåröiver afpåtrvos, hvaraf exemplar fill hvarje kyrka i Riket blifvit assände och, efter hvad formodas bör, af dess Presterskap Eder tillhandahållne, skolen J bland annat finna utredt och ådagalagdt: dels alt de, genom fördelningen och heslutande rättens utöfning i fyra säörskilta Stånd vid Riksdagarne uppkomne olika intre sen, hvilka likasom sammanväxt med förhandlingarna, varit och äro de sannskyldiga 0sakerne till den förvirring, den oro och split, som så ofta dervid varit rådande; att dessa orsaker förhindrat enighet och öfvyerenstämimelse Å anden emellan, sa mt gjort följderna af vära Riksdåagar så föga båtande, särdeles för det stånd, som i planers uppg örande varit så underlägset, dels att de hvarandra motsatta anspråk och meningar, som häraf uppstått, till en stör del vållat det dröjsmål och doen obeslusamhet, som å Regeringens sida så ofta försporls att behrära de ändtligen lillvägabragta 2 besluten; samt att detta sätt för Riksdags-ärendernas behar iling. sÅSSfRrutan af en mängd omgå n