Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1844, sida 1

sorekomma: äfvensom att riksdagsman i mål, som personligen röra bonom, väl må deltaga i öfverläggningen, men ej i besluteto. Dessa bestämmelser kunna ej annat än bifallas; ty lika oriktigt som det vore att blottställa de undersökande utskotten för de mäktiga redovisandes inflytande, lika orätt vore det att beröfva en riksdagsman sin talan just i de ämnen, som röra honom och hvari han således kan gifva de bästa upplysningar och visa saken från den sidan från hvilken bans motståndare aldrig betraktar den. Dock, sedan diskussionen är slutad och saken betraktad från alla sidor, bör han lika litet få deltaga i beslutet, hvilket bör öfverlemnas åt opartiska. Att vomyndig konungs förmyndare eller statsrådets ledamöter, när de med konungslig makt styra, ej få utölva rihksdagsmanna-rätto, såsom ock sista punkten af denna 2 bestämmer, faller af sig sjelf. 103 2 föreskrifver, att Regeringsformen, Successions-ordninzen, Trycklrihetsoch Val-lagen skola, som grundlagar anses, och, utan tvifvel, mäste dessa lagar anses, som hörnstenar för frihetens fäste, och vida bättre motsvara liknelsen om de fyra dvärjar, som sagan säger hålla nordens himmel, än de fyra stånden, hvilka tvertom snarare kunna liknas vid fyra hästar, som sönderslita en stackars delinqvent, eller åtminstone vid fyra gycklare, som hålla i hvar sitt hörn af täcket, hvarunder makten gör sina hokus-pokus, och på hvilket de, likt en ny Sancho Panza, prella den godtrogna Svenska nationen. Bland nämnde hörnstenar är dock lvifvelsutan Tryckfriheten, om ej den vigtigaste, åtminstone den som ger styrka åt de tre öfriga, den som så till sägandes ingjuter lif och anda i hela statsförfattningen och gör den ej allenast till en organisk utan jemväl till en moralisk institution; ty hvilket annat medel finnes till kontrollering af de öfriga grundlagarnes behöriga iakttagande och utveckling, enlist den inneboende, lifgifvande andan, hvarförutan den, på sin höjd, blir en dödande bokstaf? IIvilket annat medel finnes till meddelande af ömsesidiga tankar och upplysningar, lill förtjenstens, dygdens belöning oci oduglighetens, lastens näpst inför allmänna opi nionen, en domstol ännu vida öfver Högsta Domstolen? Ty hvad den ej ens kan komma at, än mindre straffa, det brännmärker all. männa opinionen, genom sin organ, tryckfrihe ten, och det på ett outplanligt sätt. IIvad för delar medför ej dessutom en oinskränkt tryck frihet? Hvilka lidanden, hvilka missbruk komm: ej derigenom i dagen, som först då inses oel kunna afbjelpas ? Hvilken bildning sprides ej deri genom öfver hela landet, öfver hela verlden, om det oinskränkt finge verka? Skuile man då för de lilla onda den, såsom allt godt och lättast de bästa, kan åstadkomma, vilja inskränka den Nej, vare denna tanke långt ifrån den fri svenska nationen och dess representanter oc regering. Skulle man da vilja att Gud inskränk te menniskans fria vilja, dess högsta gaålva, dei som egentligen gör meniskan till menniska derföre att den kan missbrukas? kunde den ec det, så vore den ju ej fril Men verlden styresman vet att, utan inskränkning af sin varelsers frihet, leda allt till en god, i sin Q i:: — — 11 JAG ER fra lant