Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1844, sida 1

En krigares lycka och död. Novell af Franz Falk. Dock sörblef det alltid svårt att ställa till något sammanträffande, och derföre lofvade Bertrand och Isabella sig mycket, ja allt af den snart inträssande Tertullian på det konal. slottet. Och under hopp och längtan inbröt dagen, det var hyllningsdagen, och när aftonen kom begåsvo sig de bjudna ofördröjligen tll det nya palatset. Snart samlades gästerna uti den praktfullt upplysta salen, der såg man! den spanska Grandezzan med sina gemaler och döttrar, en mängd amnesterade spanska militärer och så de franska officerarne; bland dessa befann sig äfven Bertrand. Ilans ögon spejade otåligt omkring, men de funno hastigt den eftersökta; den skönaste bland de sköna kunde lika så litet undgå betraktaren, som någon, när han osverskådar stjernehimmeln, kan förbise Venus, den klaraste bland stjerneskaran. Donna Isabellas längtansfulla blick upptäckte äfven snart den mannen, som öfverträlfade alla närvarande ossicerare genom sin vackra, smärta växt och sin ädla hallning. Icke långt ifrån Bertrand stod Don Pascual i en stolt och trot: sig ställning, han liknade en tjockstammig, knö lig, vidunderlig ek bredvid en rak, hög oci herrlig sura. Församlingen var uppställd i er halshrets och väntade på majestäterne, hvilkas inträdande med hvarje ögonblick emotsågs. Er djup tystnad herrskade i salen; alla höllo si; å —— Se G. II. o. S. T. N:o 35, 36. 38.