Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1844, sida 2

den omständigheten att den vanliga Längfre128 Concerlen, som gifves å frimurare-salen till rmån för Frimurare-ordens barnhus-stiftelse, ik: tillfolje af den pågående kunga-sorgen blifvit ppskjuten, deducera tillvaron icke blott af ett illbörligt devouement utan äfven afett afguderi r den hädanganane konungen, ja till ock med t af denna omständighet deducera en sträfvan ke blott alt ställa Carl XIV Johan såsom histosk personlighet i jemnbredd med Christus verldsrsonaren, utan äfven att saåsom sadan ställa en förre öfver den sednare. Hvar och en vet nu, alt man för att så en itnuftig och sann conclusion behöfver härledak en ur förnuftiga och sanna premisser. Vi skoLr se till huruvida Redaktionen af ÄTidningen förk handinavieno i detta fall sett sig före tillräck st, om den vetat att ur sanna och välgrundae premisser draga en sann conclusion. Förks letta ändamål måste man först för sig reda de rågan: i hvilken kategori står den till förmå ör srimurare-barnhuset ärliven a Lånefredager ifna Concerten? Denna fraga torde man utan betänkande kunna sålunda besvara: den å Langh redagen vanliga Concerten till förmån för fri murare-barnhuset är utan allt tvifvel en akt a välgörenhet och ligger tillfölje deraf uppenbar under helt andra bestämmelser än den Guds tjenst som hålles till esirande af minnet af de dag då verldens frälsare på korset uppsaf sig, anda till försoning för verldens synder. De omständigheten att man å denna Concert gifvej, antingen Pergolesis, Uaydns eller Bethhovens så som andliga compositioner, odadliza mästerye bringar Langfredags Concerten på intet sätt in u der bestämmelsen alt vara ett i:rande af Förson rens dödsdag. Att dessa compositioner ssfvas sker naturlig vis dels derföre alt det pi en sadan das sköt le vara mindre passande om man t. e. e gifve ballettmusihen af Robert af Normand eller å den foredroce nagra Chopins Mazurk eller Don Juans aria i sista akten då han, d sinnliga lustans olserprest, afstängd i ett afsid vom för sista gången samlar sina krafter o höjer pokalen, dels sker detta väl derlore man på så sätt vill erinra om dessa Fräls rens ord, hvad J gören en al dessa min mina bröder det gören J ock mig. Men a detta gör dock Lingfredagsconcerten icke ink: got som helst fall till aminnelsesest utan di der ligger som sagdt är rent af under bestä I melsen att vara en akt af välgörenhet, hvilk blifvit uppskjuten, men icke inställd. Ilela rä nementet i den ifragavarande artikeln och ah de hypotheser Red. af Tidningen för Skandin vien framstallt om personer på samhällets hi der, hvilka äro Stranssianer, eller spetsfundik heterna om gamla och nya testamentet m. blir då endast ett mäkta stort väder om hril man visserligen kan säga att man vet hvarisryj det kommit, ty att det kommit enkannerlig från en falsk, skel lemmalytt premiss är kla men hvart detta stora väder far är deremot he så lätt att bestämma. Alt frimurareorden tillsvidare eller så lär dess aslidne Stormästare ligger ojordad stänt sina dörrar är lika lätt sarklarliat, som att familj, hvars öfverhufvud lagt sitt hufvud hvila, icke öppnar sina salar för en olsents. tillställning eller för nagon annan festlighet den som står i det närmaste samband med då. sorg. I öfrigt torde det väl utan rättvis anl ning till klander stå en hvar sriltt att gå godt eller befrämja sina ändamål på hvad man helst sjell det behagar — saledes åsv srimuraresällskapet. Parturiunt montes et scitur ridiculus mus, hvilket skulle bevisas. Frimurare. AAAA i—— I