rde söka lemna at glöm sSkasl. Men nog här1; öfver denna sak är blott en tanke. Förarns måg och opakallade försvarare, nämde ingresande f. d. landshöfding, torde deremot tjena att närmare betraktas. Som vi förnumt skall han, för det närvarande, vistas i södelen af landet, och ha sitt stamhäll hos gra slägtingar i och omkring en af Skånes idens-släder. derifrån gör han, oaktadt sin egifna svaga helsa, som ej tillåter honom att tsätta resan till Finland, utslygter kring lan, särdeles till Carlskrona, och då man benar vigten af denna station, hvars inlopp ut är, — till alla redliga medborgares högförvåning, — pejladt af ryska officerare, nt att en rysk agent äfven genomreste Find, året före inbrottet, så borde det inses, nämde f. a. ryska landshöfding åtminstone tjente att följas med lika mycken uppmrkihet af regeringen som en flyktig polack. detta hittils ej skett, som sig bordt, torde, en del, komma derifrån, att han, ifall n har nägra hemliga assigter, onekligen väl t ulgängspunkien för sina operalioner, midt and gamla vänner och slägtingar, hvilka urligtvis ej kunna hysa något misstroende, a hvaribland t. o. m. sjelfva landsbåsdinn och kommendanten i ifrågavarande residensd skola vara, i hvilken dessutom publicin ej har någon annan organ, än ett anneehlad, derjemte trakterande med gamla nyter, men som aldrig befattar sig med anmärkI igar mot vissa ankloriteter, görande och lai i ( i I — — — — NPA — — — mn —-22 ÅA va de, at skål, hvilka i orten lära vara väl ida. Betänker man, vid alla dessa sörhalden, gängen och syftet al Rysslands politik llmänhet, samt att Skane i gemen och dess stokrati isynnerhet, med eller utan skäl, ants hysa större Gustafvianska sympatier, än öfriga Sverge; antydningarne i utländska ningar m. m. så tro vi, all denna vår vinki kan anses opäkallad. Må man ej invända ifrågvarande s. d. ryska landshöfding ej bör ha deles ryskt intresse, då ban skall vara disacierad. Så mycket mera skäl har han kane att söka komma i gråce igen, och dessm har man sett så pass mycket santasmari till omdömets förvillande förr, ej en, utan: i inga gånger. Vi säga imellertid ej, att det kligen förhåller sig så, att han är någon utckad af vår deltagande östra granne, för att ra efter huru vi må; vi vilja härigenom blott: sva antydt en sådan möjlighet och del är tid bättre, att vara före var än efter snar V ulle han deremot verkligen ha något uppag i detta hänseende så äro vi öfvertygade han, ölver hela den Skandinaviska balsön, oll skall finna ex enda stämning af loysl gilvenhel för vår lagbundna frihet och dess rvarande beskyddare, hvilken, om han, genom öppet, nationelt handlingssätt, bevisar sig sva samma tillgifvenhet för folket och interse för dess interessen, obetingadt kans råkpå dess stöd; då han, särdeles, om han alt stärka sig, medelst kloka, utländska alneer, framför alll med vara bröder i sydt, sannerligen ej behöfver frukta den östra annens hvarken list eller våld, utan tvert1, om den skulle blifva allt för närgången, ihånda, under dess näpsande, finna tillfälle! tertaga, åtminstone den käraste delen af, ad den beröfvat oss. i —gr — — DCLC(L pwV uAm ee 2 Som före detta nåmåt är hav Götha llofrätt tydligt skärpt straffen för de i Charta-Sigile-förfalskningen — invecklade brotislingarne. an kan ej annat än billiga denua stränghet, tt dylika riksbedragare; men deremot bekla, all man ej tycks hafva gått till roten med! esbedrägeriet vid första, eller undersöknings stancen. Alminstone förekommer det den prosa2, som om vissa utsagor, såsom af IIosrätisdet Trägårdh, Borgmästaren Christensson m. sörljent att grundligare och hastigare bejertas, hvilket man också väntade af domaren, err Borgmästaren Ekenman, som visade sig ot kraftfull i det Erikssonska stora, men dock Ida mindre vigtiga bedrägeriet i Halland. fadet skett, så hade troligen ännu en hel bop mmit i dagen, rörande personer, som man nappt skulle hafva förmodat invecklade i en skabrös sak. Men kanske var det just srukÄn derför, som afhöll från alt gå på djupet, hvilket fall det t. o. m. säges, att instrukoner ingått från högre ort. Man kan eljest? ckså knappt förklara den lätta band, hvarped hela saken obestridligt behandlats i första NN nslancen. Vi tro dock, att man gjort ganca orält i elt sådant handlingssätt; ty nu fet man knappt hvem, man skall hålla för skyldig ler oskyldig, och en stor fläck stannar åter på venska domarekorpsen, hvilken sannerligen ej täl era än dem, som redan vidlåda den, om man ej inker, att en fläck mer eller mindre ej märks i noga på en redan nedsolad klädning. Likäl innefattar denna korps ännu ett tillräckligt anad af aktningsvärda, ja, högst aktningsvärda divider, för att förtjena att räddas från det