Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1844, sida 1

srn nye Konungens . personlighet och inflytelse ån hkorrespondent-artickelns författare, hvilken jållehanda likväl fårebrar. al proklamera salisen: allt af Konungen. Ilvad! Skulle på I Hans blotta äskande kikels Sländer med mindre betänklighet upplösa Standsrepresentalionen ach ombilda den till Folk-representation? Sknlle Adelsmannen villigare alsta sin sjellskrilvenhet, som sätter honom i tillfälle att ander riksdagarne, genom lismeri, några ögontjenster och votering för uniformen vinna eller belrygga a sig holgunst, tjenstegrader, eller åtminstone penisionseller gratifikations-stalernas välsignelser? Skulle Riksdags-presterna dersore heldre öfversgifva boppet, att sSåsom en politisk korps kunna sälta 2 444 heg. formen emot hvarje folkets önskan, om förändring i det tryckande lonesust och anspråk på solklärarnes bildning och verksamhet? Eller skulle Ständernas embetsmän och privilegierade representanter, i Borgare-Ständet, blott på en sadan konungaönskan olvergisva hioppet, alt vinna enskildt tjenslebefordran, elier att kunna besvärja den ekonomiska envaldsmaktens godtycke, genom ståndets beredvillighet att i förbund med embetsbierarkien och de två stånden, vara med om alt lata taga låset från Bondens lada och susa vinsten af hans arbete? vi fråge: är det sannolikare, alt dessa offer skulle förr göras på blotta vinken af en ny konung, som ännu icke hunnit, eller efter Allehanda ens bordt af sig sjell vidtaga nägra atgärder för Nationens allmänna bästa, än om Konungen, med sin laglisa makt, redan innan frågan om Representations-förändringen skall afgöras, har försatt sakerna i det skick, att olika Stånds och Klassers fördelar, rättigheter och pligter, befinnas mera såmmangjufna med det allmännas, med hela folkets? Vore det iche troligareatt de tre Stånden, då de sågo sig af Konungamakten, så vidt slenna det lagligen förmår, återsatte i den ställning till land och folk som blott missbruk rubbat, snarare skulle uppfatta nödvändigheten att för det allmännas vil och deras egen fred och säkerhet begisva sig till hvad som tiden och opinionen så högt fordrar? Låtom oss se till om icke medel dertill finnas. Om i. ex. den nye konungen icke skulle vara alldeles så egenkär, alt han trodde sig kunna med bloma ord förvandia ulfvar till sar; om Han med en ren och ädel känsla för Svenska folkets bästa, under erkännande af allt det onda, som detta folks historia visar alt envåldsregerigsars godtycke, ständs-högf id och stånds-split, embetsmanna-sortryck, och godtyckliga näringsstadgar medfört, beslutade sig alt göra ett länge önskadt, raskt och afgörande — likval ialli lagligt — slut på delta onda; minne Han icåe da skulle med vida större hopp om stöd i solkets allmänna tänkesält kunna tala till de trenne Standen, hvilkas motsträfvighet till den stora reformen eljest i samma man mäste befaras, som de fortfarande hoppades kunna påräkna konungamaktens skydd för sina gamla fördomar, företrådesrättigheter och missbruk? Skulle man väl behofva besara, all en Konung, som uppfostrats ibland oss, som i 26 är såsom Kronprins motsell sin bestämmelse att värda landets regerings-ärenden, som kunnat följa hän.