Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1844, sida 2

a ee DDC lora förmån det i framtiden kunde medföra af siil n närmare andig och politisk förening med ve rodrasolket. bock bör ölvergången till detta, so et Norska tvåkammarsystemet, otvisvelaktigt bn et förnuftigaste af alla nu gållande, 1 nycket lättare, från de föreslagna tvenne kam-d: arne i Sverige, ån från det nu der rådande it yrdelta tillståndet, om hvilket en skämtare, sl ned skäl, yttrade: Å Se, menskan går på tvenne ben, men hela sänaden på fyra. I Frankrike och England sen j tvenne kamrar Staten styra, men fyra stånd värt kära land. Hvad slutsats ger det väl vid hand? Det orimliga af detta representationssätt pålsl yra stånd, är också redan så sullständigt åda-p zalazt och äfven erhändt af hvarje tänkande nedborgare, att det ej ens hehöfver bevisas ner. Besinnom blott ett ögonblick: 4:o det nimliga alt, på detta egyptiska sätt, indela nationen och dess representanter i kaster, hvilka dock på sanat när ej upptaga alla hvarcen individer eller intressen, utan tvertom ulesluta sjelfva kärnan af folkets intellektuella och materiella förmögenhet: 2:o sammansätlningen MH dessa ständs eller kas:ers representanter; buru en del tillkommer alideles utan val, blott genom slumpens bestämmande af caput samilie, som ofta saknar det vigtigaste af allt, just sjelfva Caput, och har blott pedes, för alt, genom stampningar, ge sin mening tillkänna; huru denna del dessutom, för det mesta, består af idel, till högre charger eller utmärkelser aspirerande embetsmän, at sjelfva regeringens medlemmar, eller af dem som innebafva såkallade förtroende-sysslor, från hvilka de, när som heldst, kunna afsättas, och man har lått att inse huru pass obercende denna del af representationen är i sina tankar, ord och gerningar. Och den andra delen består nu af idel embetsmån, hvilka, om också ej asfsåtlbara), dock vänta befordran och alla slags nådegifvor endast al regeringen eller dess representanter inom ständet, de sjellshrilna biskoparna, dessa politiskt-nndliga utvexter på kyrkan, som vida riktigare kunna kallas statens (styrelsens) än kyrkans sreligionens) våktare. Huru pass oberoende kan man då vänta sig af denna del af representationen Den tredje delen, eller borgareståndet, som numera äfven innefattar de borserliga brukspatronerna, borde i det hela vara det mest oberoende och kärnfullaste: men då man besinnar, att det, till en stor del, genom de våljandes eget fel, det är sannt, bestar ai borgmästare och rådmän, aspirerande till domsapor, hvilka alla ligga i regeringens hånder, tillika med annan lochmat för de svaga: privilegier, stjernor och titlar, så finner man, att detta stånd ej står på bättre fötter med afseende; i på sin sjelsständighet, än de andra begge. Återstår således blott 4:dedelen af denna bakvånda, representation, eller bondståndet, och om man betänker huru det hittils, genom sin bristande bildning, sin lättrogna redlighet, blott varit att betrakta, säsom en machin i de begge embetsmannaståndens, adelns och presternas händer, så finner man huru regeringen har tre fjerdedelar af representationen och en god del af den sjerde i sina och sitt onkangs händer, och saledes, utan svårighet, kan göra hvad den vill dermed. Detta har hittils, med få undantag, också skett; ty äfven resultatet af senaste riksdag hade, utan ett så ohemult inflytande, i många hänseenden, isynnerhet hvad som beträffar de oerhörda extra anslagen, blifvit helt annorlunda än det blef, ehuru det ej kan nekas, alt vida mer sjelsständighet än förut då visade sig i de tre valda stånden, isynnerhet i bondständet. Det är också derpa vi grunda sorhoppningen om nu hvilande representationssörslags antagande; ty då redan nu, med en så sorvändt sammansatt representation, så mycket kunde uträttas, hvad bör det ej bli, då alla representanter väljas och samlas på blott tvenne kammare, utan åtskilnad af stånd? — Ty en af orimligheterna vid nuvarande representation är just syrdelningen och bestämmelsen att omröstningen endast beräknas per capita inom stånden; men ej vid afzörandet, utan då endast per stånd, hvarigenom mänga sånger minoritetens mening i det hela blir gåällande; ty antagom, att äfven alla de tre öfriga ståndens majoriteter rösta för en sak, hvad vilja de dock tillsammans säga mot bondstäandets, isynnerhet då man betänker, hvilken massa af nationen det representerar, och likvål blir dessa majoriteters åsigt svällande, mot bondstandets, om den äfven aldrig så mycket skulle strida mot dess interesse. — När man nu besinnar allt detta, och ännu månsa fler omständigheter, dem riksdagshislorien ger vid handen, såsom den lätta ätkomligheten för inoch uiländsk horruption af alla slag, hvartill nuvarande representations-system ger tillfälle, ja, anledning, m. m. m. m., så torde det vara lätt att inse huru pass man genom den verkligen får inhemta folkets ss mA ar ban huvgon na desc siols