Zu kunna umbära kumas, inen som rikta en bnämusksattig jord dermed; en rationel culiur skall lanvända all humus för de förra, men ingen för de sednare, duva skall nytija de sednare för att förse de förra med humus. En högst! vigtiv omständighet är att växterna erhälla Iqvasve; frön och rötter äro rikast derpå, luften lemnar qvåfve tiil växtens normala utveckling, men växterna hafva förmågan att till en vissj erad förvandla allt qväfve som erbjudes dem till nåringzämne för. djuren. Man maste använda iqvälvehaltiga ämnen lill gödsling, boskapens Jynga haller hogst obetydligt, niennislo-excre?7 — N i l mmenter äro i sorhållande derill rika på qvålve, Ustadsboernes träck är rikare derpå än landi-. mannens, emedan de förra njuta mera animalisk föda. Bröd och potatis gifva menniskans Lexcrementer samma beskaffenhet och sammansättning som djurens. Ercrementerna hafva i detta hänseende ett k högst olika värde; fer sand och kalkboften der ydet fattas kiselsyradt hali och phossorspvradle salter hafva bhoskapsexerementer synnerlig nytta, men hvilken betydligt minskas for halirik lerjord, för basalt, aranit, porpiyr, klingsten, för dessa sedk nare är menniskoträck hufvudmedlet. Då vi ej mga i betraktande den lilla qvantitet qvälve som de fasta excrementerna innehalla så halva vi! blolt en enda källa dertill, och den är djuroch . mennisko-urin. En undersökning af urinen sässer oss hvad äkern af den erhaller, urinen är äri på qvåsvehaltiga ämnen. — Efier analys af j Berzelius innehilla 4000 delar mennisko-urin: urinåmne 30, 10 fri mjölksyra, mjalksyrad omoniak, köttextract estractivämne 17,4, urinsyra 1.0, slem 0.32. svafvelsyradt hali 57 evafdel. syradt natron 5,16, phoslsorsyradt natron 2,94, phosforsamoniak 4.65, koksalt 4,45. salmiak 1,30, phossorsyrad talk och kalk 4,90, kiseljord, 0,03, vatten 953,00. Undersöka vi hvilken förändring urinen undergår då den rultnar, alltså i det tillstånd da den j tjenar som godämne, så finna vi alt urinämnet i förvandlar sig till kolsyrad amoniak, hvilken är flyktig och åstadkommer den stickande lukten. Urinen bör således förvaras uti täckta behållare, men då den sores på äkern så sorslygtigas den kolsyrade amoniaken med vattnet och förlorar derigenom mer än lälsten af urinens egentligt verksamma besländsdel, derför bör den berötvas sin slygtighet. hvilket kan ske på flera sått. Genom blandning med gips, chlorcalium, svafI I I 3 I velsyra, saltsyra, sur phosforsyrad halk, (den förr omnämnda Välskan zenom bens behandling med syafvelsyra) fixeras den holsyrade amoniahen uti den ruttnade urinen. Staller man en skal med saltsyra på ett aftråde eller i eti stall, så! finner man en tjock rök öfver skalen och om ngra! dagar kristaller af salmiak i skalen, detta härrör: äfrån den amoniak som afdunstar på de nämnde ställena; all den amoniak som utvecklar sig i ett stall går för vegetationen förlorad samt jdnlact med muren assadkommer dess lorstöring. heströr man stallgolfvet med gips, så sarsvinnerstalls lukten som härrör från Amoniak, bvaraf icke den i ringaste qvantitetskall gå förlorad för abern. China fär experimentalkonstens hemland, ett oupphörlist sträfvande alt göra sorsok, har sedan ärtusenden fört Chinesiska folket till upptäckter, som j Europeerna i ärkundranden beundrat utan att kunna estergöra, med afseende på särgeri, Måleri, Pocellains och sidenberedning, lack och mäf larefärzer. De bafva kommit derhån, utan att ; ledas al vetenskapliga principer, tv man finner i alla deras böcker, recepter och föreskrifter, men aldrig förklaringar. Nu bafva Europeerna ; icke allenast uppnått dem i konster och 2 j utan älven öfverträffat dem, blolt genom användandet af rigtiga grundsatser hämtade ur kemiens studium: men huru oändligt långt, är ricke det europeiska åkerbruket efter det chinesiska. chineserna äro de mest förundransvärda trädgårdsmästare och uppdragare af växter, för hvar och en veta de att använda en egen tillberedd dynga. Cbinesernas åkerbruk är det fullkomligaste i verlden, och i detta land sättes högst ringa värde på djurexcrementer. Om man antager, att en menniskas fasta och flytande excrementer dagligen utgöra 112 , ?V4 L slytande ock !7, fasta, att båda tillsammans hålla 3 pCi qväfve, så har man på ett är 547 R exÅcrementer med 46,41 qvälve, en qvantitet tillåråcklig för 800 hvele, råg, hafvre, eller 900 a korn. I afseende på qvåsvehalten innehåller 400 d. menniskourin lika mycket som 4300 d. Åhäst-eller 600 d. kodynga. Genom ett ändaÅmälsenligt förfarande kan fuktigheten aflägsnas och amoniaken fixeras uti mennisko-exeremenÄUler, och dorigenom bringa dem i en form som tillater längre sörsändning; detta sker i många Städer, och utgör en ganska vigtig industrigren. Men srundsatsen som man dervid följer är hörs! Borigtig. De i Paris samlade exerementer föras till Monisaucon i djupa gropar och sorsiljas di 8 de intorkat till en viss grad, under förruttnelser pildar sig kossyrad amoniak af urinämnel, all: Svalvelsyrade salter sönderdelas, det bildar si; svalfvelväte och srallvela amonicum, allt ämner 2 2— — —