Från Red:s Gorrespondent. Stockholm d. 25 Febr. bet inses lätt, att närvarande förhällandet måste leda tankarna hos många på det framtida; och alt en hvar, alltefter sina äsigter, önskningar eller interessen, söker att gora sig en föreställning om hvad som kan komma att ske, i fall konunzen aflider och den efterträdande med allvar vill uppfatta Sin höga bestämmelse. Ibland alla de frägor som uppkastas, mer eller mindre egnade att offentligen diskuteras, är det naturligt, att man lättast och behändigast framtager den, om Efterträdaren genast bor sammankalla Rikets Ständer och af dem inhämta Deras tänkesäll, angående så väl det onskansvärdaste för Rikets väl, som sättet alt det tillvägabringa; eller om Han, innan Ständerna sammankommit, bör söka bestämma ett regerings-system, organisera sin regering och möta Representanterna med uttalandet af Sin Egen lagenliga öfvertygelse om hvad som för nationen kan vara vigtigasi och nödvändigast. Man har äfven redan sett detta framställdt i tidningar till offentlig discussion ; och ehuru det måhända skedt, åtminstone från ett håll. troligen mera i hopp att kunna gagna enskilda interessen än det allmännas, är likväl saken af den vigt, att den nog tål att närmare utredas. Om man kuude tänka sig den närmaste efterträdaren af ett sådant Regeringssystem, som det Sverige fördragit alltsedan dess sista revolution, genast i stånd, med afseende på säväl den inre som yttre ställningen, att kunna handla sullkomlist fritt, högsinnadt ooch hängifvet till de begge nationers sak, hvilkas öden till stor del maste