Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1844, sida 2

verksamhet, hade endast Neapel räknat 2 menniskor mindre, nemligen Fabio och Frazzelino Dessa förbittrade mången skön stund för honon genom deras besvärliga elterhängsenhet, ocl när de med hvarje dag mer och mer lade de ras girighet i dagen, uppstod ofta hos den god hjertade ynglingen den tanken att på en anna ort njuta sin lycka. Men aldrig kom dett: beslut till mognad, och först då, när debeg ge hyenerna tratande i hans närvaro, emedar hvar och en gjorde anspråk på lejonlotten a hans till dem afträdda halfva lön, skredo nästat till handgriplighet och voro nära att komm: i häret på hvarandra, bortvisade han dem ui sin asyn. deponerade för deras räkning hälf ten af sin lön, som han vid afslutandet af sit eontrakt mäst tillförsäkra dem, och såg den till sin stora glädje aldrig åter. Dock var icke härmed hans lefnadslugn tryg gadt. Mer än någonsin var han känslig föl yttre intryck, och snart blef Balbi en omtyck gäst i alla muntra sällskaper och alla damer: gunstling. Mindre farliga voro de lustiga brö derna för honom, men damerna, som har dyrkade med all den värma, hvaraf hans eldi ga temperament var mågtigt, förorsakade mån gen fåra på den förut skuldfria och rena pan nan, och man började nästan att frukta för den öfverlycklige sängarens röst. En spansk dam, som lefde upp sina irkom. ster i Neapel, var det isynnerhet som tog der sköne Barbis sristunder i anspråk. Osta tillbragte han hela dagar vid denna sköna quin nas sida, och ville Impressario eller en af han: vänner någon gång tala vid den numera sällar