Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1844, sida 1

ycks en så vigtig post, som en Landshösdings, J böra tilldelas andra än dem, som redan utnärkt sig genom betydande administrativa egenskaper. betia är val ej heller fallet med den lya Landshöfdingen i Halland; men så är han uminstone ej så ökänd, sasom en komplett narr, som Landshosdingen i Gefle Herr Lagerheim, add Wejdeman. Philosophie magister skall han vara, men da är han visst bland de förlästa; iy land andra egenskaper har han äfven den att vara så tankspridd att det gränsar till sinnesfrånvaro, hvarpå mangsaldige exempel skulle kunna ileras; men känd sak är bevittnad sak. Och :t en sådan man anförtros ett län af en sådan vigt och vidd som Gefleborgs! — Hur skall det bära sig för både honom och länet? Aro Landssekreteraren och Landskammererarn skickliga och redliga män, som vi ej känna, så kan det väl någorlunda gå an för länet; men då är ocksa landshosdingen öfverslodig, och gör sig, minst sagdt, löjlig, som alltid är af menligt inflytande både för honom sjelf och den han representerar, skall deremot nägot bero af en så godt som fånig landshosding, så beklaga vi i högsta grad länet. Och Häradshöfdingedömet i Sörmland sedan, som var så godt som bortgifvet, innan det var sökt och derför har tillfallit en man, som måhända alldeles inte velat hafva det. Huru skall det då komma att skötas? — Ilvad pastoraterna beträffar, så är det redan så mycket ordadt om de regalas arbiträra tillsättande, om intrigerna vid valen, om deras slutliga bortgifvande till en som känner församlingen lika litet som församlingen känner honom; om lörtjenslens förbigående för konsiderationers och insinuationers skuld o. s. v. att derom vore öfverflödigt att vidare yttra sig under nuvarande regime; ingen hör ändå vår predikan. Hvad inflytande ett dylikt handlingssätt imellertid måste hafva på själavården är tydligt. bet bär också redan märkbara bittra frukter i en irreligiositet ä ena sidan, som endast kan jemföras med svärmeriet, vidskepelsen och vantron å den andra, begge fullkomligt läns på sann moralitet. — Men för all ej glömma en sak, som star i nära sammanhang med de ecklesiastika ärendena. kan man tänka sig något besängdare än behandlingen af frågar om de Halländska såkallade kyrkohemmanen: Låtom oss genomgå moliver. språk, uttryck resolutionen, allt är lika befängt och orimligt samt i hög grad sårande för nationen och des sombud, som få uppbära skrapa, för alt de änm Å gång vågat anhalla om en i lag grundad un dersökning om dessa hemmans natur, hvarp redan följt ett par undvikande svar. Tänk on norrska storthinget eller svenska ständerna skull bruka ett sådant språk vid afslaget på mangsal digt förnyade, grundlagsvidriga propositioner srår j regeringens sida? — Då skulle det genast het högförräderi och revolution och upplösning a de uppstudsiga Ständerna lölja. Skada at nationens ombud ej också få upplösa en det misshaglig regering, då skulle mången ej sitt qvar så länge som den gör: men i sannt kon slitutionella stater sker det äfven genom mini sterens förlorade voteringar. llär är man der emot ej så ömtålig. — Men för att återkomm Itill den märkeliga administrativa åtgärden me I Halländska kyrkohemmanen. Sedan man u