Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1844, sida 1

af hat till England. Hvad prins Oscar, Hernadotles son, beträffar, så nämnes hnappast bans namn bland de suppositioner, byartill förutseendet af Konungens död ger onledning. Den allmänna opinionen synes i honom ej se Bernadottes verklige esterträdare; man påstar t. 0. m. i några af Stockholms salonger, att den gamle Konungen ej är särdeles emot Rysslands planer, emedan han inser huru osäkert det är, att hans krona, tald på en upphomlinas husvud. skall komma att öfverga pr hans af. komlingar. Ulan skulle också hoppas, tillägger. man, att hans eftergift för Nikolaus skulle lorskaffa prins Oscar en rik ersätining; emellertid är det ganska svart att antaga, att Bernadotle skulle nafva en så stark tro på czarens erkänsla och uppolfra den framtid, han, med så mycken möda, förberedt sin son. o yyjlan talar jemväl om ett parti, bestående af adelsmän, som förblifvit Wasa-samiljen trogna, hvilket skulle försöka en rörelse till förman för den afsatta konungens son. Man säger atlt Österrike och furst Metternich väl skulle kunna understödja de ansträngningar, som kunde försökas till förmån för pretendenten, eller, som man säger i Wien, oför den lagliga arfringen af Sveriges thron. py vy Bernadottes död kan då låta politiska händelser och invecklingar af en ganska alfvarsam natur uppstå; diplomatien bör i stonerhet söka alt upprätthålla den europeiska jemnvizten; den bör tillintetgöra Rysslands herrsklystna spekulationer; ty om man låter det lägga handen på Sverige, så skulle det i Östersjön erhalla ett annat Svart llaf, en annan Bossor i Sundet. Det är af vigt, alt Gustaf Adolfs och Carl XII:s rike ej, såsom Polen, utplånas ur nationernas rad, genom att nästan blifva en provins af Ryssland. oo Så långt korrespondenten från Stockholm i yLe Courrier Frangaiso. — Vi undra hvem denne oförliknelige korrespondent månde vara? All han icke är pålitlig tyckes vara påtagligt. En varning innehålla imellertid hans ord, som sej är alldeles att sorakta. Dock skulle vi tro, att räddningen från den deruli antydda faran, i första rummet, bör sökas hos oss sjelsva, i j enighet, i kraft, i fosterländsk dygd. Må sedan hvem som hellsst eller ingen sitta på thronen, blott vi rädda vär sjeliständiabet, va nationalitet, vår frihet, och, sasom ett af de vigtigaste steg dertill, erbjuder sig framförall ett närmare slutande till vara bröder på andr: sidan fjällen och sundet. — Att döma af de senaste företeelserna å hogre ort, torde le cor respondant du Courrier Francais emellertid e sakna alla anledningar till sina yltranden; 11 ett sådant vacklande i beslut, ett sadant likson stympvis utdelande af nädebevis och utnämnin gar, som senare tid företett, är utan exempel till och med i Sveriges, eljest derpå så rika an naler, och bevisar tydligt en sörslappning som förebadar upplösning. Ej ens regeringen l ilrieasle anhängare försöka mer att försvara den rw 1. ex. de senaste utnämningarne oc I I forordnandena till Landshosdingar, Häradsböfdin sar och Pastorat, isynnerhet till Landsböfding Geflehorgs Län; tv den förordnade till Jemtland Län är knappast känd till namnet och likv