Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1844, sida 2

nes förbättring, som lika länge varit i fråga, hur har den gått? Kommitteer och uppskof.— Shatleväsendets förenkling och jemnande? Kommitter och uppskof. — Styrelseverkens ny-organisation? Kommitteer och uppskof. — Nåäringsförfattningarnes omarbetning? Först en skandalös reaktion, sedan Kommitteer, uppskof, undanskjutande, ehuru representationen flera gånger påmint och asgilvit förslag. — Universilelsoch Skole-väsendets högst nödiga omarbetning? Kommitteer och uppskof. — Så uti allt, allt! Så snart en vigtig fråga uppstålt, genast har hon blifvit kastad åt en Kommittee och sedan både frågan och Komitteen bortglömd. Här mätte väl finnas nägra hundrade Kommitteer, som aldrig blifvit upplösta (om ej genom ledamöternas död) och, till största delen, aldrig ens afgifvit betänkande. Sådant är nu det arf, som den nya styrelsen har att taga efter den gamla: hvarenda vital samhälls-fråga olöst, men nästan inga materialier till dess lösning, ännu mindre menniskor dugliga till arbetet. Utsigten är väl mnigot tröstlös; men mod och god vilja och, framför allt, ett uppriktigt förbund med nationen, förtroende till henne, vädjande till hennes vilja och kraft, detta allt bar förr en gång uträttat förvånande ting. Må styrelsen våga fatta sin verkliga ställning i ögonen, utan att blinka! må hon söka lösa de oalvisliga liss frågorna ; de blifva henne annars öfvermägtiga. Men må hon akta sig för, hvad man kallar nya qvastar, som sopa rent, d. v. s. för den så vanliga svagheten att i första ögonblicket affichera någon synnerligen nationel eller liberal politik, hvarmed man hvarken kan eller kanske ens ämnar hälla ut i längden. Må vår blifvande styrelse tala öppet språk med sina undersiter från första stuud; och om bon i själ och hjärta önskar att brottas med de stora frågorna och försöka qväfva dem, i stället för att lösa dem, så gör hon rält uli att icke till en början låta paskina en liberalitet, hvari bon icke ämnar sramhärda. Man minnes den bittra känsla, som nyligen i Preussen, Danmark, Frankrike, 0. 8. v. esterträdt de stora sorhoppningarna. Men skulle nu inträffa, att meningen blesve att vidtaga elt nytt system, ett mera nationelt och liberalt, då uppstå ofantliga svårigheter, i anseende till det sämsta arsvet, som den nya styrelsen öfvertager från det gamla, nemligen personerna i den högre administralionen. vi föreställa oss visst icke, all beträdandet afen ny bana med de gamla personerna skulle finna ett oöfvervinneligt hinder i några dess grundsatser; ty dermed tro vi nog att det skulle kunna jemkas, i fall det blefye tydligt, att sädant önskades på högsta ort. Men det äterstår en lika vigtig fråga, eller kanske ännu vigtigare, nemligen den om förmåga. Imedlertid är det visserligen icke vår mening, att förändringar böra och kunna företagas genast, hvarken af ena eller andra anled-; ningen. bermed måste utan tvifvel uppskjutas, till dess styrelsen fått samrädas med nationen. De, som i allmänhet icke älska denna sida af saken, hafva åtskilliga inkast att göra mot sammankallande af riksdag förr än om ett är, då den ändock skall inträffa; men dessa skäl tila icke den ringaste allvarsamma pröfning. Den nya regeringen skulle, omgifven af sina ärsda oesterrättligheter, under tiden kunna sastgöra och kompromeltera sig på ett sätt, som nästan gjorde omöjligt ett verkligen nytt uppslag i affärerna; och en ny opinion skulle kunna stadga sig, hvilken förde representanterna lillawman med den nya styrelsen under allleles enahanda symptomer af misstroende, åtminstone liknöjdhet, hvarmed de alltjemnt möte den gamla. Att begagna första ögonblicket ir af vigt. Hvad man talar om möjligheten ut, ifall riksdag icke kommer förr än om ett ir, ändtligen en gång kunna möta Ständerna ned sullsärdiga berättelser, propositioner och slaner, sörtjenar foga afseende; vi skulle förnoda, dels att detta kan undangoras på de ett var. månader, inom hvilka ständerne i alla fall cke kunna vara samlade, dels att denna gånen sråga mindre blir om ett opus operatum eller undanstökadt dagsverke) i den vägen, än m helt vigtigare saker. Vi vänta ett inkast. Man säger kanske: huu kunna de, som sjelfve så högt proklamera en nu varande representalionens oduglighet,, åstå, alt regeringen kan af denna represen-, tionen få olörsalskad upplysning om solkets r inkar Ach änceknijno oo oMan pod