Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1844, sida 2

han är ett ädelt djur, skulle visat dig lydnac blott på ell sakta slag af handen och med e lordubblad ilver sorsonat sin försummelse. Som Raleigh tycktes inse, alt hans nuvarand argument ej hvilade på de bästa grunder, vänd ban sig derföre till den andra anklagelsepunkter i bresdet. — Man fortornar sig öfver din häf tighet, NOI, öfver din valdsambet, öfver det hetta, hvarmed du angriper menniskor eller sa ker, som låggza dig hinder i vägen. bina pas sioner, upptanda genom motståndet, forläna di: Jjultekraster; men hvar är borgen för, att d ständigt utsalla till det goda, aldrig till det on da, alltid till seger, aldrig till dina älsklingar kränkning. Det klippstycke, din hand lösrycke från bergshöjden och slungar ned i djupet, kar du besalla det alt icke rulla på barnen, son sosva på dess bårjande strat? — Raleigh, din liknelse haltar så mycket, jag anser onödigt eifva dig svar derpa. EU Men likväl är den sann! Valdsamma pas sioner likna en häftig storm eller störtskur, er hel natur kunde de blifva välgörande lor, de kunde vederqyicka och rena den, men tusende träd, tusende hulda blommor och plantor för. derfva de, då dessa, för klena till motstand, af brytas och ligga förkrossade elter stormens oct störtskurens brusande framfart. — Jag säger dig, din liknelse haltar! Er Äwenniskonaturs passioner och ett vildt element: håstiga våsende. Det är vansinnigt att vilja ställ: båda i en parallel. — Du har din tro, dina åsigter, jag mina