Det Skandinaviska Sällskapet. (Efter Fädrelandet) Till följe af den hänvisning vår köpenhamnskorrespondent gaf oss, hafva vi förskaffat oss del al den uppsats i Fadrelandet, som afhandlar ofvanstaende ämne; och som man derigenom blir iständ att fullkomligt genomskåda detta nationella sällskaps verkliga syftning, motiver och uppkomst, tro vi oss göra våra läsare en tjenst, genom meddelandet af denna gedigna artikel. Den lyder som foljer: Jag utträder visserligen ej från antalet af de män, hvilka på hvarje lagligt sätt, genom rad ochi dad söka att verka och att med hvarandra 4 samverka, för att främja det litterära och sociala I sambandet mellan de skandinaviska folken, så sade Prof. Clausen i anledning af förbudet mot det Skandinaviska Samfundet. Dessa ord, utsalade af en vigtig, allvarlig röst, maste öfvertyga byar och en derom, att endast formen var angripen, utan att realiteten kunde träffas, att här var en idöe, som ej, zenonr något maktspruk, kunde tillintetgöras, som hade slagit sor djupa rötter, för alt, såsom många andra, lata sorina sig efter byrakratiens oförklarliga godtycke, och som just genom motståndet skulle vinna i fasthet, klarhet och sjelfmedvetande, tränga in i kretsar, der den ej förut bade verkal, uppväekande och lifvande, i det en hvar upplordrades alt undersöka nationalkänslans nagot oordeniliaa 3 gömmor och att fråga sig sjelf hvad godt ett nationalmedvetande medförer, huru det bevaras och utvecklas? Sedan den första retningen var forbi, tröstade vi oss derför mycket snarij öfver upplösningen af det Skandinaviska Samfundet, vål ej från srihelens, men sran nalionaliltetens ståndpunkt. vi willalle ej ph alt de månsa hederliga män, som isolerade och till en del i tysthet sörjde os,I ver förtryckt nationalitet, nu skulle känna, att siden vore kommen, då man, om någonsin, börde länga handen vid verket, för att bidraga till fäderneslandets upplyftande ur sitt förnedringstillstånd. Hvad som först och främst måäste falla dem in, som ville arbeta, var alt stifta ett nytt sällskap till att verka för den shandinaviska idgen, i det man, lärd af ersarenheten, strälvade att ställa sis, icke lagen, ty den existerade ej, utan myndigheternas förtolkning (hvilken visserligen af ett mycket märkeligt misssag vid detta tillfälle blef satt i stället för de ordinarie lagförtolkarne: Domstolens) af hvad de hallade lag, till efterrättelse. Det är på detta sätt, som en idee al viat vinner styrkt och slutligen segrar. När makten griper in oct förbjuder en viss verksamhet, så söker man att bättre och grundligare studera fvari det anstötliga för lagen ligger, huru dess bud ända til dess yttersta detalj kan iaktlagas. VNan har fordom hos oss, med en sorunderlig sörvexling al begrepp, varit böjd att kalla dett: ett kringgaende af lagen, medan man nu börJar inse, att det samvelsgranna prölvandet oc! uppfyllandet af densamma, ej är ett kring gaende, utan ett rättmäligt, ja, som oftast pliat mässigt begagnande deraf. Genom att sålun. da skenbart uppträda mot en al regeringen ut talt äsiat, genom alt på nytt organisera et