Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1844, sida 1

samfund, som strider för samma ideer, som ledde till stistelsen af et upplöst, kan man ingalunda sägas uppträda, såsom opponerande emot och tadlande regeringens handlingar. Denna vill säkerligen så väl som någon, alt de ideer, hvilka i sig sjelfva äro ädla och island att utveckla stora ting, skola segra; den vill blott ej, alt de, innan de bafva en viss mosenhet, skola framträda uppenbart, den vill. just genom att försöka en tryckning, se, om man också på allvar kan lita på, att de äro väl befästade hos solket, på det att den sjell, i tidernas lyllnad, kan begagna dem, antingen för alt verkliagora mäktiga planer till en inre kraftutveckling, eller för att stå emot srämmande makters ingrepp. Vi tro derlöre, aLlt stilisprosten Tryde, i sitt tall det första som hölls i del nya Skandinaviska Sällskapet, har begagnal ett mycket betecknande utryck, för att viså huru regeringen bör uppfatta sällskapet, i i det han såger att stiftelsen deraf är en manifestation. Det är en hgtidlig förklaring af bildade, äldre, moderata medborgare, de testa zoda gifta män och hussåder, hvilka just ej lättsinnist vaga sin tillvaro, det äro ansedda embelsmån, hvilka sällan inlata sig derpå at skarpt uppträda mot byrahralien, som här säga: I ohafven vädjat ull folket, om det också verkligen vill hvad dessa ungdomliga brushufvuden, dessa inspirerade svärmare, dessa oerfarna, holitiski-oskyldiga ynglingar hafva såast, alt de ville strälva efter: väll sen här vart svar; samma idåe lelver hos bvarje tänkande man, hvarje kånslolull qvinna, den är djupt rotlästad hos hvar och en, som känner vara oshyldiga krig med grannarne, var inre söndersplittring, vart beroende af hämmande , vart drommande om framtidens herrlighet, och var oduglighet alt åter uppteckna slika bedrister i historiens bok, värt tranande våälständ, vart förtryck och vår försagdhet, der seval vara andiga som lekamliga krafter tagas i anspråk ; det är genom dess seger, son vi hoppas frålsningen skall komma, att vi i framtiden skulle stå såsom ansedda och mäktiga, med blomstrande litteratur och konst, med ett dugligt och krastigt folk, som har en nationell vilja och styrka att göra den gällande. om en regering skall kunna vara sjellständig och kraftig, sa maste folket vara viljefast och manligt; om den skall kunna vara dygdig och upplyst, så maste folket också vara det: om den enkannerligen skall kunna vara äkta nationell, så måste det hos folket lefva en sann nationalkänsla. Det är derför klart, att regeringen vid det gifva tillfället, bor vara eladare än nagon enskild deröfver, alt den småningom lärer att känna folket, och att den inser huruvida den kan räkna derpå och inrätta sina handlingar derefter, så alt en manifestation, sådan som den omtalade, bör vara den ytterst kärkommen. Ssvåärigheter mötte imellertid äfven vid sällskapets stiftelse. IIvarfor det upplösta samfundet hade väckt missnöje, var ej kurt, och det var således ej lätt att veta, huru myndiahetslaven skulle ätlydas. I upplösningsmanifestet anfördes väl, alt man i samfundets lagar begagnat ett ord, som i och för sig sjelf var