Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1844, sida 1

Cherubino och Celestinä-) (Af Alexander Dumas). På kanten af denna afgrund var det Jacomo gjorde halt: banditerna sloto straxt en hallcirkel kring denna man, hvars genie redan underhallit deras lif med ressourcer som de aldrig skulle påhittat. och som i denna momang otvilvelakligt genom någon ny ressource skulle lullkomligt rädda dem ur faran. Verkligen såg icke Jacomo ut att vara i något bryderi; han upprullade repet i hela dess längd , kallade på en af sina män, band det i ena ändun fast om hans handlosve, knöt säkert andra ändan midtpå den jernskodda stasven, som han derpå svängde öfver hufvudet som ett kastspjut, och kastade öfver på andra sidan. Banditerna, som sågo om natten nästan lika så bra som om dagen, följde stafven med ögonen, sågo den passera emellan 2 tvilling-ekar, som vexte på den motsalta platån, och darrande nedfara i jorden. Då lossade Jacomo ändan af repet som var bunden om banditens handlofve, ryckte till och slet upp ur marken den jernbeslagne käppen, och, dragande den åt sig, fick han den ända till de begge ekarne, der den hejdades af den tvärställning den tagit. Nu ryckte Jacomo häftigt till. repet spåndes, käppen höll emot: hvilket just var banditens afsigt. Derpå virade han den ändan af tåget, som han icke släppt, tre gånger omkrinz en surustam, och knöt den med flera koutar; sedan satte han sig på kanten af bradjupet, fattade med begge händerna i repet som I Se G. H. o. S. T. N:is 130. 131. 1. 2. 2 1.