Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1844, sida 1

ma upp: och ni drar upp mig väl? Han gjorde en åtbörd som när man drar upp en så ur en brunn. 4 Jacomo gick bort och tog fram ur busken det onytligt blifna repet, nedsläppte ena ändan deraf åt Åndre, som fäste den säkert kring lifvet och sedan gat sigual åt Jacomo, som drog repet at sig. Straxt derpå stod Andre bredvid kaptenen. — Tack, kamrat, sade han i det hav löste upp repet som tjente honom till gördel. och aenast utplånade de spår af oordning, som uppstalt i hans uilitäriska toalett af hans nedoch uppstigande, och detta gjorde han med en noggranhet och en flegma som om det varit fråga om att passera en revy; — tack, och kommer pi någon gång i en dylik belägenhet, så kalla på wdråe Frochot, och finns han i grannskapet; så kan ni räkna på honom. — Det är bra, sade lacomo. Nu, instruktionerna. — Aha! sade Andre, nu är det slut med det roliga. Mina instruktioner lågo i min shako, och min shako ar gången för alla dj... i vald. ben andre bar väl gått att söka den, men jag är rädd att han ej bär den tillbaka. — Nins du hvad de innehöllo? sade Jacomo. — Det vet jag på mina fingrar. — låtom oss höra. — be innchöllo, hör noga på... Ändre tog en ambassadörs värdiga och vigtiga min. De innehöllo att alla banditerna skulle få behålla lifvet och endast ansöraren hänga. — År du säker derpå? — Hvad, om jag är säker derpå? Iar ni mig för en skräfla? Jag säger er saken ord för ord, och jag svarar er derför på mitt hedersord, på sol