Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1844, sida 1

Staten bestå utan bråk och hårklyfveri. Ilade den förstatt sig sjelf och tiden, så hade det ej undfallit den, att utur det onda utvecklar sig gemenligen det goda; att den tanklosa massan mäste änteligen frambringa sorskare, hvilkas undersokningar skulle ovilkorligen medföra en efterlänklig våda för den småforständiga halfklokheten, som under beskedlighetens herradome befunnit sig så väl; och att den föraldrade fruktlöst försöker underkufva och qväf-va det unga uppväxande, emedan sjelfva naluren förespeglar ungdomen Nf och dag, under det att den för ålderdomen framställer de sorglisa utsigterne af natt och sforgängelse. Förgåsfves försökte den att, i trots af sin ej mindre andeliga än lekamliga ålderdom, segra, ty den förstod ej att en redan i tyitvel bragd lära ej kan påräkna förstärkning af andra än dem, hvilka bristande kunskaper, klent förstånd, och felande mod antingen utstött eller ock tvungits att sjelfva afträda ur deras jemnårigas samlund. Den hade bort inse, att om man ock för ögonblicket undgick ett vådligt stormväder från de förringade Universiteten, som i stället att vara töreningspunkter för fria vetenskaper och konster nedsjönko till verktyg uti Regeringarnes händer, för tilldanandet af Statstjenare, småningom skulle sättas ur stånd att fullgöra denna deras yttersta bestämmelse, hvilken ej kunde hinnas då en mängd ynglingar, ehuru till en del utrustade med de förträffligaste anlag och krafter, endast förenades på ett gilvet ställe för att genomlöpa vissa läroböcker, och nödvändigt måste, utan frihet vid bestämmandet af sin rigtning, utan antydning till den för en tjensteman ledande ideen af ett fullkomligt hängifvande af sig sjelf till Staten, och utan annan uppmuntran än den egennyttiga förhoppningen af en rikelig bergning, ljumt och liknöjdt förrätta det dem polagda dagsarbetet. och sluleligen hade den bort finna, att den man, som ej styrdes af ot vertygelsen om inre tillfredsställelse, ej leddes af grundliga kunskaper, snart skulle blifva ett offer för egennytta och handlägsningsmissbruk. Också är det ej sällsynt att finna klagomål deröfver, att sakunnigheten och snikenheten sall si? på domarsätet, der den dömde elter slentrian, och sökte tillfälle vränga lagens föreskrilter, men enär sådant ej kunde ske, genom prosnina mildra dem i anseende till deras obarmhertighet; och enfaldige domare af förment slughet och spetssundighet i stället för att grunda sina Utslag på beskrifven lag, byggt dem pi så kallade förnufisslut, hvilka lika så litet in stämt med förnuft, som de innehallis någo! slut; att den som ej varit fal för penningar, likväl varit svag för en corruptions-middag, och alt uppbördsmännens yttersta nit varit riktad på deras enskilta uppbörd. — Denna missbildning, en soljd ej mindre af tidehvarfvets allmänna syftning än ett öfverkonstladt stats-system, hvilket man bemödat sig att, der det är möjligt, eftergöra i smått, samt således änn subtilare och bråkligare, kan lika så litet före kommas genom examina, som dessa kunna yttr: nagon förbindande verkan på den till tjensteman bestämda ynglingens framtida tänkesätt. P: delta sätt bestämdes ett visst mått af kunskaper