Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1844, sida 2

uhar gjort ett mästerstycke, gå för . . Un shaho, i hvars kulle låg mer än 30 bref sran mina älskarinnor, det ena ömmare än det jandra . . .. Aha, du stråtröfvare! du vill da att jag skall äta din skåäl!! ... Dbet:a sista utrop förorsakades af Banditens annalkande, ty denne, när han såg att Andre, i egenskap af parlamentär, icke hade några vapen, sprang fram för att med dolken afårda den han icke hade träffat med sin carbin. Andre förde handen maschinmässigt till stället der han bort finna sin sabel, men nu endast fann baljan. I det samma såg han banIditens dolk blänka en half fot från silt bröst. Med en rörelse, snabb som tankan, fattade han med handen om banditens handlofye. Den mot hans bröst riktade stöten hejdades då, och en brottning uppstod emellan dessa begge män. Terrängen der denna brottning ägde rum, var en sorts väg som på ena sidan stödde sig mot en lodrätt klippa och på den andra sluttade snedt mot ett brådjup af 2000 fots djup. Denna tränga rymd, betäckt med korrt och torrt gräs som värmen gjorde halt och glatt, var icke utan fara for dem som ensamma och med sorsigtighet gingo öfver den: bäda kämparne insago ock hela faran af deras ställning och hvar i sin stad började använda alla si na krafter eller alla sina knep för att aflägsna sig si mycket som möjligt från kanten, ty det var föga utsigt för att den ene skulle nedstörta den andre utan att sjelf släpas med i fallet. Alla banditens försök inskränkte sig då till att göra sin handlofve lös från det skrufstäd hvari den klämdes, under det Andre