Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1844, sida 2

liga utkastet till talet, jag här låter trycka, och ingalunda sjelfva talet, som dels endast låter ut trycka sig med munden, och dels ljöd, ej såsom en föreskrifven uppläsning, utan såsom en ingifvelse af den verkande anden, som i det ögonblicket lifvade mig, så att jag likaså litet har sagt hvart ord, som jag har skrifvit, som jag har uppshrilvit hvart ord, som jag sagt: ty skulle man det, då God natt! både med talare och skribent; då beldre först än sist hälla mund och nedlägga pennan! — Ilvad nu sjelfva saken angår, som jag också hör, för nya hinders skuld, hade svårt att komma till, så vet jag vål alt det intet gör stort, hvarken från eller till, hvad jag för en gång kan skrifva eller säga derom, men gjorde man ej, detta oaktadt, det lilla man kan, utan för stor fara, så skedde det ju alldeles intet till modermalets, ull folklifvets förnyelse, till Nordens andiga förening, sjelfständighet och storverk, och det borde man dock aldriz elomma, att der menniskoanden får lat ett rada, der anser man det ingalunda för den stora uppziften att förebygga alla möjliga missbruk af menniskolisvet, ulan framför allt ait framkalla, nära, styrka och upplysa det, säker derpa, att det godas och klokas kraftiga bruk förebysen så mycket af skälmarnes och dårarnes missbruk, som med besked låter sig förebyggas, och hvilket vore den bästa ersättning för de missbruk, man för brukets skuld antingen mäste tala eller dock först straffa efteråt, då det eljest icke blifver lifvets missbruk, utan sjelfva lifvet, man förebygger ! 4 Detia förträffliga soretal, hvars sanningar kunna tillämpas på mer än ett land, som till och med tror sig äga tryckfribet, föregår, som sagdt är nämnde förträffliga och lärorika ashandling om Nordens historiska förhållande, som insen sann skandinav bör sakna och öfver hvilken Förf. satt till motto de vackra och sanna orden ur rimkrönikan: Den Snor, som legges af strenge tre, Hun brister fuld neppelig. Det siger Viismand loruden spee, Om hun kregges lempelig Matte detta motto blifva hvarje Skandinavs valsprak, så vilja vi hoppas att snodden skall blifva oulslitlizt och oafslitligt stark, såsom snodd af verbliat Berglin ! — Och som jag för närvarande ej vet nagot bättre än denna önskan, slutar jag för denna gång min epistel, som jag hoppas ej varit Diz mindre intressant för det den ej innehållit nagot af dagens sqvaller. — — — 2 t—mm009mmg W-—