Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1844, sida 2

på 4 dagar blifvit consiscerade. Oppositionspressen får deremot, helt obehindradl, föra det mest. skarpa språk. Ett rykte gar att ett närmande förberedes nellan Ludvig Philip och ryska Kejsaren. Grel ve v. Pahlen skall erbillit sitt hoss befallning att arbeta för detta ändamål, och det till och med påstås att den förre franske gesandten i S:t Petersburg, Ur Parante, med det snaraste skulle : tervända dit tillbaka. ENGLAND London den 2 Januari. Standard vederlägger å det bestämdaste det ryktet att regeringen skulle hafva för afsizt att förelaga någon ändring i spanmålslagarne. I Den Arvmstronz, som inför polisen angilvil sig hysa mordiska planer mot Drottningens lif, och som änsags för syacsint, är besunnen vara en shälm, som hopspunnit sin historia , för att få tillbringa ett makligt lil i fängelse. Regeringen lär hafva mycket svårt för att få någon alt antaga den nya domarebesattningen på Hongkong, oaktadt dertill är anslagen en ärlig lön ef 3000 c. Orsaken lär vara dels det osunda klimatet, dels de vacklande rättsbestämmelser, hvarpa lagskipningen å denna ö grundar sis. Den bekame chartisten Feargus OConnor besinner sig i samma bedrolligpredicament, som för nigon tid sedan den berömde Ingeniören Brunel. Eit stort fiskben bar fastnat i halsen på honom den 29 Dec. och har ännu icke hunnat borttagils. Hans läge tycks vara beStriden emellan General-Guvernören i Canada och bans Ministrar (medlemmarne i Executive Council) är i en hogre potens samma conflict, som förorsakade den canadiska insurrectionen. skr denna herrskade General-Guvernörea oinskränkt, endast bevisande lydnad för colonialministerns befallningar samt i mer eller mindre rad lyssnande till Colonialaristocratiens ingilvel-er. Insurrectionen hade till följd, alt regeringen medga! införandet i Canada af en såkhallad ansvarig styrelse, d. v. s. att General-Cuvernåren endast och allenast skulle vara moderlandets regerin ansvarig för sina handlingar. men icke desto mindre i förvaltningen af coloniens local-ancelizenheter vara bunden vid coboniens embetsmäns bistånd och råd och dersöre miste, ssom en colonial-parlamenlets resolutia n of 4842, som skulle fastställa detta sorn: llande, uttrycker sig de förnämsta radeifvarne hos Suverenens iepresentat, hvilka bilda en provincial-minislere under honom, vara männer, som besitta sekrepresentanternas förtroende.? Efter orden var all magten i colonien på detta sätt inrymd åt provincial-ministeren alldeles son den i moderlandet innehafves af riksminislören; den skulle endast vara beroende af majo riteten i colonial-parlamentet. Men då en sådan ställning omejligt låter förena sig, hvarmed det beroende förhållande, hvari Genertal-Curernoren (hvars rådgifvare skulle vara medlemmar af Ixecutive Council) står tll moderlandet, eller med sjelfva coloniens beroende af ; om hade man förutse att stridigheter skulle uppsfA öfver omsanget af GeneralUurctn tens mymli het, så snart conseljen skulde visa sig sinnad all tyda sina egna rättigheter efter ordalydelsen i den osvannämda resolutionen. Detta har nu skett och Lafontaine, en af medlemwmwarne i den entledigade conseljen, förklarar i en exposå öfver sitt och sina collegers utträde ur conseljen, såsom mot samma resolution. stridande, att General-Guvernören atskillida klnget bortgifvit tjenster, utan att först inhemia conseljens m ening, och vidare alt ban, ulan alt regeringen dock förut vägrat sin sanction, nekat sitt hisall till lagar, som, af conseljen föreslagna, antagits af parlamentet. — Uti sitt på samma gång som denna expost colHnte forelagda svar å denna expose, förklarar deremot Sir Charles Metcalle, ätt han ingalunda voro sinnad att bestrida bladen, hvaraf icke mindre än 4 i dotcarmina nödvändigheten af en ansvarig styrelse , men att han å andra sidan också icke kunde filldta nagot intrång å de konul. prerogativerna eller a hans embetes värdighet, ur hyilken erund han satt sig mot conseljens sordrinaar, ty dessa hade, hvad besätiandet af embeten b tflade, galt ut på ingen ting mindre, ån all icke så mycket afseende maste fästas dervid, om den som kallades till ett embete besute de derför nödiga egenskaper, som om han hylHade det af conseljen representerade parli-inA — i al Cl 5