Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1844, sida 2

meln, tv vi äro allt for väl bevakade att han skulle komma till från jorden. — kors! jag visste icke, sade Antonio i det han begal sig på sin post. Natten var lugn, och ingen, hvarken vän eller fiende, kom all störa Antonio på hans post. I dagbräckningen lat kaptenen allösa honom. Han återkom (fill platien för att, liksom dagen förut, böra kaptenen n till en afkamraterna: det är din tur; och, på samma sätt, bortaick, utan att säga ett ord, den ulpekade karlen. Peledsagad af 2 banditer. Antonio var aldeles uttröttad al vak och funderingar; 2 hela dygn hade ban icke satt del ringaste ro. Han utsökte sig då ett ställe i skuggan, lade en knippa ljung under hulvudet, insseyte sig i sin mantel och sof som en stock ända tills man väckte honom för att spisa middag. Maltiden var, liksom dazen förut. ganska läcker. Antonio bemärkte samma reguliera fördelning, samma Ofverflöd på vallen, samma totala brist på bröd. Dagen derpå, förnyades samma händelser: dagen derpå igen medförde ingen förändring i deras lelnadssätt. Salunda förflöto 6 dagar, och Antonio hade ätit sina 6 mel på bestämd timma, utan alt balva kunnat uterunda huru det sorunderliga skafleriet provianterades. Morgonen, den sjunde dagen, gick Antonic helt tankfull att promenera på den kanten a klippan som vette åt hafvet; ty, tänkte han, endast 24 timmar återstodo honom för att upp. täcka en hemlighet, som nu i sju dagar han fåfängt försökt att ulleta. Knappt hade han