Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1844, sida 2

? ———— noch säga den för öfversten. som då, enlixt sloste, skulle gifva honom sin frihet. I — Och om han icke kunde upptäcka Jacosmos hemlichet? — Han skulle i alla sall öfverlemna sig i löfverstens händer, som enligt sin botelse skulle låta hänga bonow. I — Köpet är afslutadt, sade öfversten. — Och antaget, svarade Antonio. — Din ed. — Antonio sramdrog ur harmen denna lilla relik som så fromt bäres af hvarje Neapolitanare och som på landets rotvälska kallas abbitielloo. Denna gaf han ät öfversten, utsträckte handen derösver och sade: Jag svär vid denna relik välsignad i S:t Peters kyrka i Rom, palmsöndagen, att vara här tillbaka inom 8 dagar, antingen jag utspanat, eller ej, Jacomos hiemlighet. Ösversten ville itergilva honom hans men Antonio vågrade. i — Behåll denna pant, sade han, och om, åtta dagar härefter, samma time, jag icke ar återkommen, tag denna relik till vittne afl min mened, kasta den i lågorna och samma eld, sem uppbränner den, skall förtära mig if evigheten. Öbenna man får tå hvart han vill, sade öfversten. Samma asfton var Antonio hos sina gamla kamrater; Jacomo, som trott honom hafva d pat eller blilvit hängd, emottog honom som en far sin son; Antonio berättade sin flykt; alla trodde derpå: sedan han slutat, sade Jacomo: relik;