Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1844, sida 1

intressant, lärorikt och sörträsåigt bearbetadt , framstaldt med lik och värma, ja verkligen drastigt; ty man lefker verkligen med och deltar i de handlande personernas eden och gerningar. IIVad vi stulle viija anmärka är att stilen här och der hunnat vara nhot mindre årol, utan alt derför förlora i natur, att Lena, den nästan innerligt brottssigaste af alla, far ett nastan för lindrigt öde, heldst med hennes könslolösket, samt att den, såsom si förträfflig omtalade presten, handlar allt fer litet, för att hans förträfilighet deral skulle kunna inses, och hvad han 201 synes oss nugot obetänkt och ensidisi. Ssom Gunnars öfvertalande till det olycklica giftermalet, missunnsambeten ofver Elins relieiösn insiptande 9. s. v. och hans räsonnemeni i b:esvet som slutar bahen, synes oss alldeles skeft och oriktigt; ty bändelserna i hoken tuchas oss just bekräfta motsatsen af prestens påstaende. llan tror sia näml. se förtraifligheten af Gunnars karakter utvecklad gonom det olycklian band, som förenade honom med Lena. då vi deremot at boben tro oss finna, att Gunnar, just med sin deri utvecklade karaklor, blifvit vida lychligare och nyttigare för six sjelf och andra, om detta band dAif-it upplost och han förenad med sin sjals verklisa talt, Elin. vi tro derlare alt boken, som i alla fall är högst snillrik och intressaut, och äfven Försatlarinnans logpik skulle vinna dervid om heta efterialet, näml. hrelvet, borttoses. — Öfver Forkoppninqarner suspender a vi vårt Omdöme, tills vi hunnit läsa älven tredje delen, som nyss uthommit. Suillet framilyser dock öfverallt alven i denna bok, der Fötfattaiinnan ater rar sis i siaa danliza, bhöare hkreisar, och redan kay is sens benånming al Lösningar samt ehitt o. ernas nibyte mot råsonnementer melian Fruarue C och b är ganska originellt och putslustigt. Pubihum, alminstone det som läser mest romaner far deti hora några ganska helsosamma sanniagar. Men ho hor var predikan? — ROEUAStjermam är en samling af villerhetsstycken och poösier a: Fruarne Carlen inlysme), Nyberg (Asping — Buphrosine) Sartit ilerrarne Älmqrist, B tiger, Braun, Atterbom, Crusenstolp e och Mellin, med deras pottratter och sac-similer. Portråtterna äro, tin större delen, lyckade och alla iz tenkäuligaoch I bidrasen förnekar ingen si. sjell. Fru Carlins Novelett danda in i döden, är, som vanlivt, la och nätt skrifven; men utan särdeles lir och anda, Fru Nyberg bar alltför lätt att ersillera och gör derfor för mycket ord. Almqrisls Sjalarnes engel är snillrik och tick: B Higers ösversättning ur Tassos Cerusaleneme liberäla är ledig och äv vacker; men nacot langlendig, som allt dylikt, och oss synes det svenska litteraturen har nog at Sköldebrands orimmade ölversättninsz af dena arbete, hvilken man vu ej mera vill tillerkänna all den förtienst det ända verkligen eger. Svenska ottane-imer blilva i alla fall ändå aldrig italienska. Bruun iar blott lenenat en enda dikt efver sitt eget ..ontersej; men den är högst snillrik, bumoristisk och — shulle man tro det — melankolisk: on fölid aren öm förlust som kan liver ha gjort s.r c:a elt halst ar sedan, en förlust, som man inna