Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1844, sida 1

dem, hvilket är ganska förödmjukande för sol dater, så blir du helt kort och golt häng i närmaste tid, under det jag sor och ta mig min frukost. Antonio begrep sullkomlig allt kevad dessa: ord inneburo. Saledes, antinzen för alt smic hra, eller emedan han tillhörde samma skok hvarsor öfversten syntes vara en saf hufsudmåm nen, utsträckte han handen och besvarade des sa 2 ord med et enda: Aspettate, hvilket vil Sava sa myckel sovr: vänta. Verkligen aflågsnade sig öfversten utan at gifva de forfärlisa order bvarmed han hota Antonio, och denne förblef på samma ställe esonen riktade pa bereet med en ihåärdigne och örorliaket, som kommo honom att liknen bikistosd. kster 2 timmars förlopp, aterkon osversten, uldtog ånyo sin hihare, riktade der på klippspetsen, och, da han sag att allt syn tes der lika öde, slog han Antonio på skul dran; denne, ehuru han icke vändt sig om. da cChe1åten nalkades, hade igenkänt honom p: LANS gang. Antonio spratt till, alldeles som en man utar penear för hvilken man presenterar en vexel men nästan smaxt fattade han med sin vensti: hound öfverstens arm, och, utsträckande de hesra mot en punht af berset, sade han mer el obes riflist uttryck: der, der. — Hvad? sade ofversten sedan han tittat sin kikare. — der ni icke, svarade Antonio, bulvude på en man vid hörnet af den klippan, son liknar en pelare? han tog ölverstens hufvuemellan sina händer, vred det som en väder