Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1844, sida 1

den sådan den är: en Dagbok, och den blir endast ett nylt, älskliat uopträdande al den ålshli-a Författarinnan, ett uppträdande, som egde rum lika fort i Tyskland, som i Sverae, och hvarom en tysk rec. säger: Detta är o, nagon vanlig roman, den här berättade hjertals historia om tre unga fickor, gar djupare och lärer: att hafva frid med sig sjelf och sina medmenniskor, med Gul och med samvele. och att anjuta och utbreda glädje så länge v vandra på jorden. bet är en bok för rena oci ella sinnen, som ej allenast skall blifva gerna och um chet fäst. utan jemve ga till hjertat in starre olidje vore knappast möjlig att bereda ett ynare etter oldre fruntimmer, ån genom gafvan af denna bok, kvilken ej borde sa las på nmasot julbord. Si stort bifall har äönnu ingen bok af den herömda borsattarin nan skördat, och den anses allmänt för hennes bästa verk. J detta tosalomdome instämma vi äfsen utan förbehall. Friherrinnan Knorring har i år lemnat allmåänheten tvenne betydliza arbeten: Torparen och hans omgifring i tvenne och Förhopp: ningar i trenne delar. Man kan ej annat än egna en hog grad af beundran ät den nya sida af Forsattariunans mangsigliga, fika snille, som uppenbarar siz i den holt nya hrets, hvaruti det, i nämde bok, rör sig. Det är alideles som om läsaren försattes lill Werierdoklands bondhretser, med sina skarpt markerade onda och goda sidor, ehuru något idealiserade hos hjelten och hjeltinnan , Gunnar och Elin, och unvefär i samma väg torde man kunna fö reställa siz alla kretsar af samma slas. lon upptyller s ledes allt hvad bon sosvar i företalet och churu man gerna skulle bafsa önskat en b fire vändning al sina älsklingars Gwnmars och Elius öde, kan man dock ej annat än med intresse följa händelsernas och harakterernas utvckling. och med tillredsställebke ostver ett så föllaomlist henstverh i naturens oHUStlade, enhla ram, IAS2ga boken åren sie Maep hkåämnet dervid på nytt l. vIhet riht fält. som blifvit öppnamsta för Htleraturen cenom arbeten sadana som RKUlInora qvarn. Kay eflet. Tre Frudr i Småland, Rosen på Tistel n och Torparen, ett felt, som bittils be i ssuftomlig linda; men bvars alster trolizen Hli onejliga att elverfiytta i fremmande jordmån och det är I det bola skada, lihasom med Bellmans och en stor det at Fru sennrens Sanger; dock dylika skatter bära då så mycket mer uppmana utlandningen att studera vart språk, och alminstone ber man förmoda att de skola vara af 2odl inllylande på det intelleeluella nårmandet af de tre Skandinaviska brödravationerna till hvarandra; ty hvad de ej hunna frolisa på sitt eret språk. meste de läsa pr bi draspraket och derigenom blifva allt mer hemmasta ida deruti, heldst då det är af sadand vårde. att hvar och en bör och vill Isa det. Sa ha folbergs komedier såhert mycket bidragit dertill att Svensken iallmänhet är vida mer Femma i banskan än Dansken i Svenskan. — Men atom ess aterga till var Torpare. som sih l på att ael mma för det Skan-inavisha intressel. At här lemna en analys af ämnet anse vi hvarken benåsfligt eller tillstendi2r, nog af detär