Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1843, sida 1

) En rimlig sida hafva vi redan här ofvan antydt. ) Denna är visserligen oskiljaktig från egendomens personlighet ; men just derför har Slein fastbällit den så strängt, att han endast af detta skäl, som dock allenast hör till privaträtien. vill uppgifva konungadömets ärftlighet. Att förhällandet dock här är helt annorlunda inser hvar och en, ett lefvande folk och ett dödt kapital kan väl aldrig komma i jemförelse. Det ser man redan deraf, att om man ville följa rättvisa arflagar efideikommiss-lagar äro det ej), så borde riken likasom annan egendom delas lika mellan alla arfvingarne, hvilket vore en komplett galenskap. Likasa litet som Stein har velat gå den rätta medelvägen här, har han gjort det med hänseende till sakens religiösa sida: han tadlar Lamenais, för det han velat förena den nyare tidens praxis med den historiska religionen: Vill väl någon sedan våga att slräfva efter enhet der, hvarest sjelfva kärlekens idåe blef moder ät en förfärlig strid? Det är säledes oriktigt, da Fört. räknar honom till die Regelianer der Mitte, och vi se äfven hos dena ne skarpsynte man ensidighetens ledsamma inflytaude.