Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1843, sida 1

33366363352f salskt och sannt, bli de socialistiska och kommunistiska grundsatserna så farliga för mängden, hvarsör man ej kan vara nog uppmärksam derpå. liuru lätt förledes man ej l. e. att, tilljolje af grundsatsen att endast söka det arbete, den sysselsättning, som skänker njulning, slutligen ej sysselsätta sig med annat än altanjula, anse sig vara till endast för at njuta. Skilnaden imellan det rätta och orätta i detta fall är dock himmelsvid; ty det förra är att höja arbetet till andig njutning, det senare alt sänka det till. kroppslig. — Jlen låtom oss återgå i Steins spår. Han har nämi. i allmänhet erkänt slägtskapet imellan Socialismen och Kommunismen, men han försummar likvål här, der det är af så stor vigt, alt göra det gällande; han skulle då hafva insett skilnaden imellan den äldre baboeufska kommunismen och den nya industriella, som har Fouriers theori om arbete och njutning till förutsättning, och icke hafva funnit dess syften så innehållslösa och orimliga , som han nu framställer dem ). Stein har funnit den kommunistiska likheten oförenlig med friheten, men det är den i verkligheten ej, så framt man ej betraktar den personliga egendomen, såsom frihetens nödvändiga vilkor eller t. o. m. såsom dess tillvaro (hvarföre många äfven torde var2 böjda), utan ser frihetens sanning endest i obehindrad verksamhet, hvilken således ej utesluter det likaså berättigade framträdandet al drifter och böjelser i en annan riktNing, som kan finnas hos andra individer. Såvida man blott begär verksambet såsom sin örnämsta egendom, står man naturligtvis ingen vägen, så frumt verksamheten har elt godt yste. Förf. har rätt deri, att Stein ej löst det jär ashandlade problemet; men det ma dervid j öfrerses, att han ej keller har försökt det, 2. senom all uppgifva arfrätten ), har han lott sramstält det säsom ell problem, som äntar sin lösning af historien. Som Triarhisten är missnöjd med Stein, så är han det fven med de andra nyare silososerna, som an förebrår, alt de ännu silla i medeltidens )rmer och ej hafva kraft att göra — frihetens ak gällande i hela dess utsträckning, i det