atlölja alla hans rörelser. Röfvaren hade, förräman insomnat, satt sin karbin mot klippvägge och lindat en af sina silkesnåsdukar om låse Celestini borttog sakla näsduken, höll den utedd öfver cesaris hufvud, och, när han såg at-herubino var färdig, sänkte han den hastigt urr ropet: — Gå på! lerubino störtade lik en ung tiger på Cesaris ha: röfvaren gaf till ett förfärligt anskri, reste sis helt blodig, snurrade om elt par gånger, m hufvudet tillbakaböjdt. aflossade på ev slump sit. 2 pistoler och nedföll död. a 2 begge gossarne ligo qvar på buken utan aln gång draga andan. Men när de icke! m sågo röfvaren andas, uppstodo de och nalkes honom. Husvudet hängde endast fast vid! ryraden. De skiljde det fullkomligt från kroppc lade det i silkesnäsduken, och efter ölvererommelse att bära det lurvis, begåfvo de sig piågen till Neapel. ela natten vandrade de i bergen, letande sig ln efter hafvet, som de skymtade bort i vester. I igbräckningen varseblesvo de Castro viliani, n de vågade icke gå genom byn, af fruktan aolodfläckarne skullo förråda bördan de buro, o att någon rofvare af Cesaris band skulle på d hämnas anförarens död. mellertid började de blifva hungriga; den eaf dem beslöt att bemta bröd på en krog, ver det den andre väntade honom i bergan; n han hade icke gått långt förrän han vände oigen. Pengar? sade han, Si e buro ett hufvud som var rärdt 3000 du