Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1843, sida 1

sdå alla objektiva, lyranniska skrankor hafva a slit eller äro ölverslyttade i sjelsmedvetandet, vi jan, såsom dess inre bestämmelse, skallen nor smal utveckling af hvarje mensklig enskildhe blifva möjlig, således att den både tillfredsställe sig sjelf och samverkar med de andra. DÅ allmänna menskliga väsendet skall, sisom enhe ten mellan alla särskilda enskildheter , hindr dem att komma i kollision med hvarandra, e ler med andra ord göra förbrytelser omöjli ga! — Det faller in i det löjliga! — Ocks hör Förf. redan den invändningen ljuda, at ett sådant tillstånd är ett rent ideal oc förutsätter englar, icke menniskor, alldeles s som St. Simonismen förutsätter en Christus til föreståndare. — Förf. svarar sdum)dristigt, at så snart de objektiva skrankorna ej träda emo den fria, naturliga utvecklingen af de enskil da kraflerna, dessa omäfigt kunna taga er sabnorm riktning, som allenast är möjlig undet sdet nuvarande förvända förhållandet: han ut: stalar det oforbehällsamt, att i den kommunistiska organisationen skilnaden mellan goda oel onda, dygdiga och lastfulla menniskor särsvinner. Det vore ju en herrlig lira, om denna skilnad upphörde derigenom, att alla blee go da, men som det är lara värdt, att skilnaden torde komma att upphöra i allas ondska, så är det bäst, att den aldrig framträder i verkligheten. För öfrigt kan visserligen ej nekas, all många menniskostadgar skapa brott; men derför bör man väl ej afskaffa alla stadgar, aldraminst de som ligga i den osa rättvisans och sanningens egen nalpi Hvad man bör göra är att sträfva sa-ålskassandet af de menniskostadgar och ersaliningar, som uppenbart strida deres Såsom all inskränkning af loflig. M--Ålig verksamhet , allt samvetstvang Or v. Men det är en stor skilnad imellan tl asskassa alla lagar och blott de onaturliga: Vi frukta också, att Förf. ej skulle se sina satser bekräftade af erfarenheten. — Hvad nu D:r Steins framställning angår. så kallar den irade Förf den för en lycklig inslinkt hos Imom, att han har fattat likhetens och icke suhetens arundsals, såsom det rörelseväckande i dessa riktningar, men han lorebrär honom liväl, att han alldeles icke förstår dem. Likheen är väl ett våsendtligt moment i dessa rikningar, men ej deras hela innehåll, som ha en längt mera omfattande, allmän karakle. Det är en fri allsidig utveckling af det mnskliga lifvet, som fordras, hvarizenom den i le enskildas särskilda anlag, nödvändigt grundde skilnaden i verksamhet ej är utesluten. Gees likheten således helt ensidigt gallande, sim dessa riktningars uteslutande grundsats, sågår det hela ut på orimlighet. Det förebrås viare Stein, såsom ett groft misstag, att han ha uppstält njutningen, såsom likhetens mål, oc derigenom gilvit dessa syften en krass matealistisk anstrykning. Det har ju just genom de fourierska socialismen blifvit pastilt, att njningen ej skiljes från arbetet, hvilket t. o. m efter Fouriers grundsats, bör betraktas sim en njutning. — Man kan ej neka, alt de ligger nagot sannt äfven i detta påstående; työrst då arbetet blir ett nöje, sker det som sishör ; men just genom denn: blandning af