Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1843, sida 1

Ccelestini plockade några stenar och visade honom sin igenknutna hand. — Jemt eller udda? — Jemt. — Det är udda; det är du som måste expediera honom. cherubino gick bort utan att yttra ett ord. Celestini såg honom afligsna sig i den riktning der ban visste Cesaris hg. När ban förlorat honom ur sigte, roade hin sig med att kasta de plockade stenarne, den ene efter den andre, i den slocknande elden. Eler 40 miuuters förlopp såg ban cherubino återkomma. — Nå väl? sade han till honom. — Jag har icke vagat. — Hvarföre? — Han sof med öppna ögon, och jag tyckte honom betrakta mig. — Nå låtom oss gå dit tillsammans. De satte af i fullt språng, men snart blef det en sakta gång, hvilken de ej heller ihöllo länge utan började smyga sig fran på tåspetsarne, slutligen lade de sig på buken och kröpo som ormar tills de kommo till lagewusken, der de upplyste hufvudet, slingrade sia så sakta in i srenarne, och varseblesvo röfvaren, liggande insomnad i samma -ställning hvari de först sett honom. Då smög sig den ene still höger Ach den andre. till: venster fram till röfvaren, Warefter de reste sig på ena knäet. med knisvarie emellan tänderna. Banditen tycktes vara vakm, hans lögon voro alldeles vidoppna; ogonstaen var dock orörlig. celestini tecknade med handen åt cheubino