Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1843, sida 1

med hvilken Fourier, ända till ultryckssättets egenhet skall hafva en öfverraskande likhet ), såsom öfvergångstid från den äldre idealismen til iden nya silososien, som skall närma sig till de I kommunistiska theorierne i Frankrike, atminstone med hänseende till den negativa kritiken, som den ät ett visst håll bar genomfört. På sådana paraleller kan man naturligtvis ej sätta särdeles värde. Den baboeufska Kommunismen kallar Förf. munkaktig, emedan den vill tillintetgöra allt som ger lifvet dess värde, och ej vill veta något af de stora resultater, som kultur-bistorien har medfört; den sökte alt jemna allt upphöjdt och betydelselullt till det rena Intet, och om det hade varit möjligt, skulle den hafva tillintetgjort sjelfva vilkoret för den personliga tillvaron, nämligen kroppen. Genom dess förverkligande skulle då verlden hafva nedsjunkit i nytt barbari, längt under det kulturtiliständ, som redan var utveckladt, och en ny medeltid skulle taga sin början. I motsats härtill har nu Fourier, genom sin stora tanke om en på enskilda drifler och böjelser grundad organisation af arbetet, gilvit den positiva grundlagen för en ny social ordning, i hvilken hvarje enskild, på det friaste, mest ohämmade sätt, kan utveckla sina krafter och konstfärdigheter, följa sina böjelser. Njutningen sammanträfsar, efter denna grundsats , med arhetet, men dock låter Fourier dem äter skiljas åt, i det ban vill uppgifva den personliga egendomen. bermed kunde väl friheten , men ej enheten, likheten i samhället lorenas; och det är sörst i denna allmännelighet som personen har sin sanning, hvad som är egendomligt, uteslutande lillkommande, det är blott det osanna, enligt hans åsigt; det är derför orimligt att fästa den materiella besittningen vid en bestämd person, en kränkning såväl för bonom som för andra medlemmar af samhället. Quest ce que cest la propriste; la propridte C vol (Hvad är egendomen; egendome stöld), Såger Prwlhamma — Hritken tfnskap! — Men ej blott den personliga egendomen , som upprättar godtyckets, egennyttans grundsals, der likheten och enheten borde herrska, utan jemväl staten, den sjelsständiga tillvaron af det allmänna såsom lag, som makt öfver den enskilde, anser denna ståndpunkt, såsom oförenlig med friheten; i statens ställe skall regeringslösheten inträda, det uttalar Författaren helt öppenbjerligt. — Ilyggliga grundsatser! — I samma ne sativa förhallande, hvaruti många nyare filosofer bafva ställ sig till religionen, ställer han sig till politiken ; så länge man ej öfvergilver den politiska ståndpunkten, kan man ej, med följdriktighet, göra frihetens sak gällande. — Man uppkastar naturligtvis här, med förundran, den fräsa, hur man då eljest skall kunna ordna den ensidiga, godtyckliga viljan att tjena det allmänna, eller med andra ord hindra en fullkomlig sjelfupplösning, sjelftillintetgörelse af menskligbeten? Förf. svarar med fånig stoltbet, att först ?) Denna likhet består, för resten, i ingenting annat. än att Fourier har begagnat en del af de i det vanliga språket gängse uttryck, i en egen, genom hans systems tankegång betingad betydelse, likasom äfven ånyo användt en del ovanliga och gammaldags uttryck.