Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1843, sida 1

—cA9919124..iU——ZnQm1ie2eeIeee EEE ydlige brister till en del härrört af större bygsgadsloretag, hvilka da soranledt kostnader till ögre belopp, än som för samma ändamäl frament kunde ifrågakomma, samt att besparingar i tgifterne jemväl kunde för framtiden vinnas, els genom vissa af erfarenheten anvisade soroganden i afseende å ekonomien och arbelsvinsen inom korrektions-inrättningarne, dels ock enom sådana förändrade stadganden angdende len allmänna Fattigvarden och sorsvarslosa peroner, hvarmedelst antalet af korrektionister unde minskas; och ansågs derföre den af kal. Uaj:-t då i nåder äskade tillökningen i Fängkostsadsanslaget kunna inskränkas till 400,000 Rdr rligen, hvilhet belopp ock af Rikets Ständer, enigt underdånig skrifvelse af den 46 December 1840, beviljades att utga från och med 4844 års början. Då nu emedlertid det sålunda äskade anslaget ifven för ar 4844, liksom de föregående åren, otverskridits till ett belopp af Rdr 247,091: 46 sk. 4 r., och inga större byggnader blifvit, Revisorerne vetlerligt, uppförde under detta är, kunna Revisorerne, som måste anse att Kongl. Maj:ts ofvannämnde nådiga proposition var grundad på af Fångstyrelsen uppställd beräkning, oj finna annat, än att den alltför stora skilnaden emellan det äskade anslaget och den summa som algatt, härledt sig derifrån att Styrelsen ej iakttagit hvad som i andra rummet af Kongl. Maj:t i nåder uppgafs såsom skäl for de under föregående åren uppkomne brister och till bestämmande af den nu äskade summan, eller att de nodige förfoganderne till vinnande af besparingar i ulgifter och i afseende på ekonomien och årbetsvinslen inom Inråtiningarne, som i den Kongl. propositionen omnämnas, ej blifvit vidtagne som vederbort. Då vanan alt till ett oinskränkt belopp öfFerskrida det i Staten bestämda anslaget mäste, om den får fortfara, jemväl för framtiden leda till en misshushallning, hvilken år mera farlig, ju vigtigare och vidsträcktare den åt Styrelsen ansortrodda förvaltningen är, så ock, enär grunden deruti bör sökas till det anmärkta Kreditsystemet samt till de fleste andra misslorhallanden, anse Revisorerne det vara FangStyrelsens första pligt, och utgöra en ibland dess angelägnaste omsorger all på grund af de föregående årens resultater, samt, med ledning af räkenskaper och egande handlingar, ätminstone till nästkommande Riksdag uppgöra så tillförlitliga kalkyler, att Regaringen, pa arund af dem, må kunna äska och Rikets Ständer bevilja ett anslag, som i verkligheten svarar emot behofvet, och ej, som hittills skett, be höfver till sitt nära dubbla belopp öfverskridas Då de for ett så sorgligt, ehuru oundvikligt Il ändamål nödiga utgifterne dessutom på sena (re åren växt till eit belopp, som ger anled ining till verkliga bekymmer, anse kevisorern. lade äfven vara sin pligt uttala den önskan, at Styrelsen med det aldra snaraste matte vidtas de uti den oftanämnde kongl. propositioner Jomförmålte majliga besparingar och förfoganden ; I hvarigenom denna för samhallet i alla fall tun . borda må kunna nedsaltas till sut minst möjliga belopp. I Q Oc02e:YZD—. —