Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1843, sida 1

en äldre syster till min Euenia. Hans vän Mattheo hade fallit ett oslor ör den welska svartsjukan, och som dess tje 1 vare, Negrotto, saknats, hade man hallit deuse för sin herres mördare. Regrottos enkla ych oppenhjertiga berättelse rörde srämlingen, ych historien om min räddning, hvilken jag ill alla delar bekräftade, syntes honom vara tt bevis på tjenarens oskuld. Vi blesvo tillsammans tills inemot morgonen, och älshiljdes under försäkringar om evig vänskap. Snart Jerefter fortsatte vi vär resa ock anlände utan vidare äfventyr till Livorno. Här, sade Negrouo en dax till ig, här kunna vi andas siiare; ty, efter hvad jag vet, har Pigalli sedan längre tid skytt denna stad, emedan deri en gång en stor olycka har händt honom. Uppträd nu under byad namn ni vill, och handla som ni tycker, jag är er tjenare och, om ni så behagar, äfven er vän. Jag har menat väl med er, ty Giovanni bragte order till Guiseppo att föra er med dessa penningar till Verona, der Pigalli väl nu drifver sitt spel Hans afsigter med er äro mig obekanta, men jag förmodar, att ban ville draga nytta af ert lif, Jå länge ni var i hans våld, och de 4000 Zechiner, som voro utsalta på ert hufvud, återstodo honom alltid som ett säkert byle. Men om jag får råda er, så väck icke nagot uppseende, utan arbeta i all stillhet på er väl färd och laga att ni kan återvända till ert älskade fädernesland. Jag vill imellertid, med er tillåtelse, uppfylla ett löfte jag gjort vär Fru i Loretto: blott några veckor måste jag lemna er, och derefter skall ingenting skil